Karl Erik Eriksson, Södra Råda, avled den 5 november 2023 i en ålder av 88 år. Han efterlämnar tre barn med familjer.
Vid 25 års ålder blev han filosofie doktor i teoretisk fysik och docent vid Uppsala universitet, vilket följdes av arbete på partikelfysikcentret CERN och Statens råd för atomforskning. Han blev sedan, som 28-åring, professor i teoretisk fysik vid Göteborgs universitet. Karl Erik Eriksson betonade forskningens stora roll i samhället och vetenskapens ansvar för samhällsutvecklingen. Redan på 1970-talet tog han initiativ till och var drivande inom Centrum för tvärvetenskapliga studier av människans villkor i Göteborg, och intiterade Institutionen för fysisk rersursteori vid Chalmers tekniska högskola.
Utöver sin vetenskapliga verksamhet inom kvantfältteori och fysisk resursteori deltog han i debatten om fysikens roll och vetenskapens ansvar. Han inledde en lång debatt om detta i DN 1987 (under rubriken ”Farväl till Newton”), och engagerade sig i diskussioner med Georg Henrik von Wright om människans utsatta situation. Där betonade han människan som en meningsskapande varelse och vårt gemensamma ansvar för att forma våra liv, och vårt ansvar för andra levande arter på jorden.
Hans stora bidrag till forskningsetiken var inte minst hans personliga exempel – att gå från ord till handling. Han förespråkade ett personligt engagemang för global utveckling i sin forskargrupp och bland andra forskare, tog ställning mot kärnvapnen genom att verka i föreningarna Forskare mot kärnvapen och Internationella Pugwash och tog initiativ till en ny institution för teknisk fredsforskning vid Chalmers. Han blev inbjuden till Ghana av en kollega vid CERN vilket ledde till ett starkt livslångt engagemang för utvecklingen i landet. Där bidrog han till universitetsutbildning och utvecklade en grundskola i den by, Edumafa, där han var vicehövding, en skola som nu bär hans namn.
Karl Erik Eriksson var också konstnärligt aktiv med utställningar i Uppsala och vid museet Alma Löv i Östra Ämtervik med konstverk inspirerade av hans arbeten om kvantmekanikens grundfrågor.
Karl Erik var genom sin bredd, djup och krav på grundläggande förståelse av svåra och viktiga problem, såväl fysiska som sociala, närmast unik i svensk forskning. Som människa var han vänlig, generös och empatisk. Han var en av de människor som gjorde livet särskilt meningsfullt.