Karin var långvarig medarbetare vid Ordbok över Sveriges dialekter som numera ingår i Institutet för språk och folkminnen i Uppsala. Hon fick sin första anställning där redan på 1960-talet. Till att börja med deltog Karin i arbetet med att ordna upp de mycket omfattande kartoteksamlingar över dialektord som skulle utgöra grundval för ordboken. Så småningom övergick hon till att redigera artiklar för ordboken, vilket sedan kom att bli hennes huvudsakliga arbetsuppgift.
Vid sidan av dialekterna hade Karin ett stort intresse för det franska språket och fransk kultur. Dessa två områden förenade hon i flera vetenskapliga artiklar om franska lånord i dialekterna och slutligen i den doktorsavhandling som hon 2001 disputerade på vid Institutionen för nordiska språk i Uppsala: Franskt i svensk tappning. Studier över franska lånord i svenska dialekter. Avhandlingen har rönt uppmärksamhet och intresse långt utanför de traditionella dialektologkretsarna.
Karin var en person som det var lätt att tycka om. Vi som kom in i verksamheten senare minns med vilken kunnighet och vänlighet hon lotsade oss in i det dagliga arbetet. För oss blev hon snart både en god vän och en respekterad kollega att föra givande samtal med om högt och lågt, skämt och allvar. Hennes personliga omtanke värmde oss många gånger.
Hon hade också stor integritet och en osviklig social fingertoppskänsla. Stil och grace är två ord som i våra ögon väl sammanfattar Karins personlighet. Tack vare dessa egenskaper var hon en allmänt uppskattad arbetskamrat vid Institutet för språk och folkminnen i Uppsala.