Josef växte upp i Björklinge och präglades som andra bybor av bland annat SK Iron och Friluftsfrämjandet. Under några år sjöng han i Domkyrkans gosskör. I gymnasiet blev det både teknisk och samhällsvetenskaplig linje, sedan musik på folkhögskola i Bollnäs och en operationssköterskeutbildning.
Men det var först när Josef gick yrkesutbildningen i finsnickeri och möbelrenovering på Söderbergska i Uppsala och därefter Stilmöbelskolan i Östervåla som han fann sin nisch. Som utbildad stolsnickare och bildhuggare blev det en fullträff med åren på Åkerman & Lunds Orgelfabrik i Knivsta. Många är dessutom de möbler och prydnadssaker som genom Josefs händer glatt både släkt och vänner.
Både före och efter orgelbyggandet arbetade Josef på Akademiska, först på sterilcentralen, senast som sjuksköterska på dialysen. Omtänksam och noggrann, lågmäld men tydlig, är omdömen som kollegor fällt om Josef.
Privat hade Josef flera umgängeskretsar, med kompisar och vänner som han delat skola och bostad med. Som kamrat var Josef uppskattad för sitt vänliga sätt och sin generositet. Han delade gärna med sig av sina kunskaper inom snickeri och hifi och bistod med goda råd och praktiska insatser hos släkt och vänner. Film, böcker och musik var andra stora intressen, vilket visade sig i hans välfyllda gustavianska bokhyllor. Som samtalspartner var Josef nyfiken och snabb i tanken, ofta med en dräpande ironisk – eller kärleksfull – kommentar på lut.
Efter sig lämnar Josef sin stora familj och släkt som han hade ett nära förhållande till. På sonen Jonathan placerade han sin kärlek och omsorg, som även räckte till många fler. Många är hans släktingar, vänner och kollegor, som kommer att sakna Josef efter den sjukdom som förkortade hans rika liv.