Jonas kom till Uppsala tidigt i tonåren och gick på Brantingskolan och Lundellska gymnasiet. Han studerade till civilingenjör på universitetet i Uppsala och engagerade sig då bland annat i Utrikiska föreningen.
Han tog därefter anställning vid Scanditronix. Han deltog där i utvecklingsarbetet med olika cyklotroner. Med sitt jämna och goda humör utmärkte han sig tidigt som en skicklig projektledare. Som sådan ledde han ett antal stora acceleratorinstallationer runt om i världen. Särskilt kan nämnas de världsunika neutronterapisystemen i bland annat Sydkorea och Seattle.
Han avslutade sin tid i Scanditronix med att leda installationen av en elektronsynkrotron i Taiwan. Därefter gjorde han insatser både i Micronic och Scandinova. Han kom senare att engageras av universitetet i Lund som samordnare vid uppbyggnaden av MAX IV, som är Sveriges största vetenskapliga anläggning någonsin.
Jonas vann vänner både bland arbetskamrater och kunder. En del av dem varade livet ut. Jonas och hustrun Solveig ordnade vid en del högtider storslagna fester i sitt hus och trädgårdsanläggning i Skogstibble. Båda var musikintresserade och Jonas var många år engagerad i Kammarmusikföreningen i Uppsala.
För oss kollegor var Jonas framför allt en mycket god vän som man fullständigt kunde lita på i alla väder. Vårt umgänge tillsammans har varit ljuspunkter som lyst ända till slutet.