John Hällström kom till UNT i mitten av 1990-talet som sommarvikarie till den för tiden stora centralredaktionen som ansvarade för tidningens sidredigering. Med tidningsbakgrund från både morgon- och kvällstidning, i Sundsvall och Stockholm hade han med sig tankar om att man kunde göra innehåll i en lokaltidning på annat sätt än vad såväl redaktion som läsare var vana vid.
När vikariatet snabbt blev till anställning förde det honom till roller som såväl formgivare som redaktör för en rad olika innehållssatsningar under kommande årtionden. Men han jobbade också som bland annat reporter.
Hans ankomst till tidningen sammanföll med en lång period av intensiv innehållsutveckling där han kom att spela en viktig och innovativ roll på redaktionen från slutet på 90-talet. Han hade också en central uppgift när papperstidningen gick från fullformat till tabloid och söndagsutgivning några år in på 2000-talet. På eget initiativ såg han också till att modernisera Upsala Nya Tidnings klassiska logotype från 1890.
Första projektet var dock nöjestidningen UNT Fredag där John arbetade både med form och innehåll. Han hade tusen och åter tusen kreativa idéer, som ofta utmanade det traditionella sättet att göra journalistik på. De presenterades för kollegorna med smittande entusiasm och han kunde verkligen få reportrar att röra sig en bra bit utanför sin bekvämlighetszon för att utföra olika uppdrag han hade hittat på. Det blev aldrig tråkigt att jobba med John!
Han hade också en förmåga att verkligen lyssna på sina kollegor, vare sig de var rutinerade eller nya och orutinerade och han fick alla att känna sig värdefulla. En egenskap som präglade de projekt och arbeten han deltog under alla år på redaktionen.
Som redaktör var John enastående på att förstå vad läsarna ville veta mer om – utan att läsarna själva hade förstått det. Ingen fråga var för liten för att ta ett grepp om i ett reportage om den låg nära människan. John hade dessutom en omtalad förmåga att se saker från en udda vinkel och ställa frågor få andra tänkte på. Det förnyade journalistiken och gjorde den mer levande.
Han hade också en sällsynt talang att hjälpa oss kollegor med att förbättra våra texter. Ingen ville man hellre gå till med sin opublicerade artikel än John. På något sätt lyckades han föreslå stora förändringar – samtidigt som man kände sig sedd och duktig. Han kunde i samma mening framföra beröm och få en medarbetare att helt börja om från början.
Som redigerare vann John Hällström en rad internationella priser för sina tidningssidor. Med en stark formkänsla skapade han sidor som lyfte text och bilder. Ofta byggda på en originell idé eller en oväntad vändning av invanda perspektiv, men alltid med omsorg om detaljerna. För de redigerande kollegerna var han ett vänligt och starkt stöd, som fick andra att lysa.
När UNT skapade en tjänst som affärsutvecklare, en roll i gränslandet mellan redaktion och säljavdelning, var John ett helt naturligt val. Med självklar yrkeskunskap och en lika ödmjuk som självklar social förmåga kunde han bidra inom alla avdelningar i mediehuset.
John var en varm, glad och hängiven kollega som månade om att alla skulle må bra och att ingen for illa. Att sitta vid lunchbordet med John var alltid en höjdpunkt: man visste aldrig var ett samtal skulle ta vägen, bara att det kunde gå från djupaste allvar till flams och stora skratt. Vi är många som kände att han inte bara var en kollega, utan en fin vän.