I Uppsalas tidiga 1950-tal dök det upp en spännande, karismatisk fransman i det yngre sällskapslivet. Han var fransk vicomte, och vårt gäng imponerades av hans världsvana, diskreta stil och fräckt frihetliga valspråk "Noblesse n'oblige à rien". Livsglädjen och leklynnet fick honom att trivas med oss, och vi med hans djärva humor, livliga intellekt och brutna svenska. I sin lilla lägenhet högt uppe i Hantverkshuset vid Nedre Slottsgatan höll han med sin siamesiska katt lördagsmottagningar som blev en samlingspunkt för vänner i alla åldrar.
Men varför hamnade han i Uppsala? Det var kutym att efter examen från Ecole Polytechnique de l’Université i Lausanne praktisera två år utomlands. Jean valde Skandinavien och träffade i Köpenhamn en svensk arkitekt som föreslog en tjänst i Stockholm. Ja, sade Jean men under en professor. Det blev Eskil Sundahl, och 1950 kom han till Kooperativa Förbundets kända arkitektkontor. En tid arbetade han i Oslo och hos Alvar Aalto i Helsingfors. Jean blev stationär i Uppsala och arbetade hos Sten Hummel-Gumaelius och sedan flera år på Matell & Nordström Arkitekter SAR.
Jean var främst levnadskonstnär och estet. Han var nöjd med ett bra arbete och fast inkomst, och en stimulerande fritid. Hans stora passion var att resa, bakom järnridån såväl som Thailand. Tillsammans med Bengt Olof Kälde och undertecknad Helena H. reste vi med Orientexpressen till Istanbul. Under återresan besöktes Aten, Rom, Florens och Venedig. Men den mest minnesvärda resan gick till Bangkok med skruttigt Aeroflot-plan, tåg andra klass genom Indien, buss, i förarsätet på en lastbil. Och under två dygn med jeep från Herat till Kabul för fortsatt resa till Bangkok.
Nyfikenheten förde Jean med familj till Sydney. Sina sista år tillbringade Jean med Helena och Eric i sin ungdoms Uppsala, till stor glädje för den kvarlevande lokala vänkretsen.