Med Jans bortgång bryts den sista personliga länken till Företagsekonomiska institutionens allra tidigaste period vid Uppsala universitet. Tillsammans med professor Sune Carlson startade han institutionen 1958.
I den akademiska världen hör det till undantagen att en licentiatavhandling sätter djupa spår i den fortsatta forskningen. Jans avhandling om svenskt kvalitetsstål från 1966 är ett lysande undantag. Genom sin upptäckt att marknaden för stål inte fungerade som den konventionella ekonomiska teorin stipulerade, blev avhandlingen startskottet till institutionens framgångsrika forskning om industriella nätverk och företags internationalisering. Jan blev en självklar centralfigur i forskningen kring marknaders funktionssätt och internationellt företagande, som efter hand gav Uppsala en internationellt ledande plats inom dessa områden.
Ryktbarhet uppnåddes trots att Jan deltog sparsamt i internationella forskningskonferenser. Han var en ständig källa till nya infallsvinklar och fick andra att känna att forskning är roligt och viktigt. Jan, som mentor, forskare och vän, var helt enkelt avgörande för det arbete som ledde till internationell ryktbarhet och som efterhand formade ”Uppsalaskolan”.
Med sitt eftertänksamma sätt, mjuka framtoning och klokskap inspirerade han sin omgivning. Han arbetade mycket, men utan synbar ansträngning. Trots sin anspråkslöshet besatt han en märklig kraft att driva forskningsarbetet framåt genom att ställa stimulerande frågor snarare än att ge direktiv. Kvällspromenaden med hundarna, innebar att han läste våra alster i gatlampans sken.
Janne var helt enkelt en stjärna. Den stjärnan har nu slocknat och gjort dagen en smula mörkare. En liten tröst är att spåren kommer att inspirera generationer av forskare för lång tid framöver.