Jan-Erik Wikström var aktiv i Folkpartiet/Liberalerna och svensk politik under sex decennier. Han har under alla år haft ett brinnande engagemang för utbildningsfrågor och kulturfrågor. Jan-Erik var kunnig, påläst, engagerad och beslutsför. Han var en förebild för många och en socialliberal i själ och hjärta och stod alltid upp för de svaga i samhället som inte kunde eller orkade kämpa själva.
Jan-Erik började sitt engagemang i Folkpartiet/Liberalerna i början av 1960-talet när han bla var vice ordförande i ungdomsförbundet, han satt i partistyrelsen i nästan 30 år mellan 1964-1993 där han var en garant för att partiet höll en socialliberal kurs, han var riksdagsledamot mellan 1970-1991, han var utbildningsminister 1976-82 samt satt i kulturutskottet under många år.
Jan-Erik visade respekt för alla de människor han mötte och han försökte alltid hitta lösningar och kompromisser i olika politiska frågor och även om han inte alltid lyckades hade han alltid en stor respekt för de som hade en annan åsikt än han själv.
Jan-Erik engagerade sig lokalt i Uppsalapolitiken efter sina år som landshövding i Uppsala län. Han sade att kommunalpolitik handlar om att diskutera sig fram till gemensamma ståndpunkter, men det måste finnas en vilja från alla inblandade. För Jan-Erik fanns det fyra viktiga hörnstenar för att bygga ett starkt framtida Uppsala; näringslivet, universiteten, kyrkan/samfunden samt kulturen. Under åren 2006-2010 var Jan-Erik ordförande i Kulturnämnden i Uppsala kommun och satte bla upp riktlinjerna för det nyöppnade Uppsala konsert och kongress.
Vi som fick arbeta med Jan-Erik under hans år i Uppsala vill lyfta fram hans omtänksamhet, hans skarpa politiska förmåga, hans briljanta sätt att leda möten och svinga ordförandeklubban. Han fanns alltid ett telefonsamtal bort för att ge råd och stöd. Han stod upp för de ideella engagemangen, värdet av folkrörelseförankringen och stod upp för våra medmänniskor. På hans 90års dag bad han om en gåva till Uppsala stadsmission och nu efter hans bortgång ber han om en gåva till samma organisation. För de hemlösa och för våra medmänniskor ber han oss fortsatt att ha ett samvete.
Våra tankar går till Cecilia, Johannes, Theodor, Anna, Jeppe och Tobias med familjer.
För Liberalerna: