Jan-Erik Wikström gjorde under sitt långa liv betydande insatser inom många områden såsom rikspolitiken, den offentliga förvaltningen och i folkrörelsevärlden, främst inom Missionskyrkan.
Jan-Erik var landshövding i Uppsala 1992-1997. Då han kom till Uppsala var jag länsråd och stf landshövding. Vi hade inte träffats tidigare men vi kom omedelbart väl överens. Vi fann tidigt en arbetsfördelning mellan oss. Jan-Erik ansåg att jag med min bakgrund inom den statliga förvaltningen och länsstyrelseområdet i första hand skulle ansvara för länsstyrelsens inre verksamhet; personal, ekonomi, organisation och ärendehanteringen. Jan-Erik skulle naturligtvis hållas informerad och delta i viktigare beslut.
Själv svarade han för de flesta av länsstyrelsens externa kontakter, bl a med länsnämnderna, universiteten, kyrkan, kommunerna och den centrala statsförvaltningen. Utöver detta hade han ett antal betydande uppgifter på nationell nivå. Inom länsstyrelsen var han särskilt intresserad av näringslivets villkor och länets utveckling. Kommunikations- och kulturmiljöfrågor, Vallonbruken och Forsmark tillhörde också hans intresseområden.
Förhållandet mellan landshövding och länsråd kan vara en känslig fråga. För att länsstyrelsen ska fungera krävs ett nära samarbete mellan dessa två.Jan-Erik och jag hade ett sådant gott förhållande. I mitt tal till Jan-Erik då han slutade som landshövding sade jag bl a att vårt samarbete varit konfliktfritt, konstruktivt och präglat av en ömsesidig uppskattning.
Efter sin pensionering förblev Jan-Erik Uppsalabo och vi hade fram till hans bortgång fortsatta nära och förtroendefulla kontakter. Han blev en god vän som jag sörjer djupt men som jag kommer att minnas med glädje och tacksamhet.
Jan-Erik var snabb i tanke och beslut. Han ogillade långa sammanträden och blev otålig vid långsamma föredragningar. Han var klok, omtänksam, sina vänners vän och en kärleksfull pappa och make
Vi är många som delar saknaden och sorgen efter Jan-Erik med hans närstående.