Jan-Anders var son till prästen och missionären Göte Hedenquist, som var verksam bland annat inom Svenska Israelmissionen och Kyrkornas världsråd. Jan-Anders var tidigt en utpräglad språkbegåvning som kom att efter universitetsstudier i latin ägna sig åt franska och främst italienska vid Uppsala universitet, där ambitionen var att doktorera i italienska. Men i stället blev det mer och mer undervisning, först på universitetet, sedan också på Kvällsgymnasiet. Under den här perioden påbörjade Jan-Anders också sitt författande, först med läroböcker i italienska, sedan även i språkpedagogik och mycket annat.
Under de sex år på 70-talet då han var utbildningsintendent vid Medborgarskolans förbundskansli i Uppsala rekryterades vi och flera andra som konsulter vid sidan av våra ordinarie anställningar, för att dels bevaka och bedöma läromedel i moderna språk, dels tillsammans utarbeta fortbildningskurser för cirkelledare, först i språkpedagogik, sedan även i allmän studiecirkelpedagogik. Grundläggande för dessa kurser var folkbildningens värderingar: studiecirkelbegreppet, demokratisk delaktighet och deltagarens eget ansvar för sin utbildning.
Jan-Anders var en besjälad folkbildare vars påverkan lever än såväl i Sverige som utomlands. Så till exempel kom han att under en tid på projektbasis försöka implementera den svenska folkbildningsmodellen i Zimbabwe, där han för övrigt passade på att lära sig shonaspråket.
Efter åren vid Medborgarskolan kom Jan-Anders att under många år ägna sig åt åtskilligt annat: facklig verksamhet, pedagogikstudier, utbildning av biståndsarbetare (bland annat i shonaspråket!), föreläsningar och författande om målformulering och utvärdering.
De sista tjugo åren av sitt liv tillbringade Jan-Anders i Sydafrika, men hade hoppats få sluta sitt liv med att bo i sitt älskade Italien, något som tyvärr sjukdomen kom att omintetgöra.
Vi är tacksamma för att känt och samarbetat med denna kunniga, dynamiska, intensiva men också oerhört vänliga, generösa och vänsälla person. Requiescat in pace!