James M Kaplan (1943–2023)

Jim Kaplan växte upp i Worcester, Massachusetts, en stad präglad av invandring från Sverige och det franskspråkiga Kanada. Efter studier vid University of Massachusetts Amherst gick han vidare till University of California Berkeley, där han disputerade i franska. Han fick även en doktorstitel i Uppsala 1973 på en avhandling om den franske 1700-talspoeten Jean-François Marmontel, som även Gustav III på sin tid intresserat sig för.

Efter några års arbete som tolk vid state department i Washington DC, och som lärare i 1700-talets franska litteratur vid University of California Los Angeles, blev han vid mitten av 1970-talet professor i franska vid Minnesota State University Moorhead, där han stannade till pensioneringen.

Jim var konstintresserad och en av hans favoriter var den svensk-amerikanske målaren Birger Sandzén vars verk han belyste i artiklar och i en bok. Sin egen samling av Sandzén-tavlor donerade han till American Swedish Institute i Minneapolis. Han skrev regelbundet artiklar i Swedish American Historical Quarterly och i Nordstjernan i New York. Jim var en flitig läsare av svenska deckare. 

Min bekantskap med Kaplan går tillbaka till 1988, när Sverige och USA firade trehundrafemtioårsminnet av kolonin Nya Sverige. Jim samordnade evenemangen i North Dakota och för denna insats hedrades han med Nordstjärneorden. Vi höll kontakt och möttes under hans många Sverigebesök. När jag för något drygt år sedan skulle göra en resa till Sydamerika för att studera inkafolket överraskade Jim mig med sin artikel ”À propos de la genèse des Incas: le manuscrit de Stockholm”, rörande den franske 1700-talspoeten Jean-François Marmontels manuskript ”Les Incas”, som Marmontel 1771 skickade en kopia av till Gustav III.

Jim Kaplan hade många vänner i USA, Sverige och Frankrike. Han levde ensam i sin villa i North Dakota, på gränsen till Minnesota. När våren anlänt skickade han sina vänner färgstarka bilder av blommor som han odlat och omsorgsfullt vårdat.