Kickan föddes i Stavre i östra Jämtland, där hon växte upp med de äldre bröderna Stig-Roland och Sven-Runo. Släkten bestod främst av skogsarbetarfamiljer. Detta innebar att hon ofta befann sig nära naturen och skogen. Hon hade en trygg och lycklig barndom, även om livet inte bjöd på något överflöd.
I femtonårsåldern fick hon uppleva livets mörka sidor, då plötsligt pappan rycktes bor i en hjärtattack. Hon fick ta ett stort ansvar för att hjälpa modern med den kaféverksamhet som föräldrarna arbetat upp. Det blev sedan naturligt att flytta och börja om på nytt. Flyttlasset gick till Uppsala för att komma närmare sina två äldre bröder.
I Uppsala kunde modern få arbete och Kickan slutförde en utbildning på Linnéskolan. Här träffade hon också sin blivande make, Roine. De bildade familj och fick barnen Petra och Henrik. För Kickans del blev barnens värld hennes stora livsuppgift. Hon fick anställning i Uppsala kommuns daghemsorganisation. Utbyggnaden av daghemmen liksom de minsta barnens utveckling blev ett kall för Kickan. Hon stortrivdes i alla de roller hon fick sig tilldelade. Både mitt bland barnen och i övergripande och ledande funktioner samt i samarbetet med kollegor. Hon var mycket omtyckt för sin klokhet och förmågan att vara ett stöd för andra. Teamutveckling och problemlösning stod i fokus för hennes intressen
Privat blev familjelivet präglat av ett stort idrottsintresse och Kickan var en engagerad förälder. Båda barnen blev framgångsrika i fotboll och ishockey. Bälinge IF och Sirius var alltid viktigt för Kickan. På somrarna vistades familjen under flera år på sitt sommarnöje utanför Borgholm och senare i ”lillstugan” i Graneberg. Oavsett var, så tog man emot gäster och vänner. Under en följd av år semestrade man också i Torremolinos.
Kickan lämnar efter sig ett stort tomrum. Sorgen är svår. Samtidigt är vi alla mycket tacksamma för allt som hon betydde.genom sin stora omsorg och vänlighet. Hon blev ett viktigt centrum i sitt breda umgänge. Hon var klok och medkännande men åstadkom samtidigt goda resultat. Hon hade en stor humor och var alltid glad. Mest av allt minns vi hennes klingande skratt. Vi kommer alltid att ha henne i kärt minne.