Ingrid föddes den 7/3 1932 och växte upp i Gimo bruk. Trots att hon endast bodde i Gimo 12 år innan familjen flyttade till Stockholm 1944, hade hennes uppväxt i Gimo präglat henne. Hennes mor Ester var från Falköping i Västergötland och när hon och Ingrids far Ruben, som var stins vid Gimo station, gifte sig i Västergötland sa Esters blivande svärmor till Ingrids mor ”flicka hur skall du trivas i Gimo som kommer från en sådan vacker bygd”, men det kom hon att göra – familjen hade ett fantastiskt liv i Gimo och Ingrid mindes sin barndom med stor kärlek.
Efter studentexamen från Reallinjen vid Sveaplans Högre Allmänna Läroverk följde studier i Uppsala där Ingrid tog en filosofie magister och fick sedan anställning som lärare i Biologi och Geografi i Stockholm. Ingrids stora intresse var Botanik och hennes omgivning har imponerats av hennes stora kunskaper gällande växter och deras latinska namn. Hon brukade med stor fascination och målande beskriva ”kraften i ett groende frö” och genom detta få personer som inte alls delade intresset för växter att svepas med i en beundran av växtriket. Dock har hon själv beskrivit att med åren skiftade hennes intresse från naturvetenskap till humaniora. Intresset för Norduppland, Vallonbruken i allmänhet och Gimo Bruk i synnerhet fick henne att sammanställa och utöka sin fars efterlämnande anteckningar från sin uppväxt vid slutet av 1800 – början på 1900talet i Österby bruk och Gimo och 1990 debuterade Ingrid som författare med boken ”Från Österby anhalt till Gimo station”.
Ingrid fortsatte sin kulturella gärning och gav ut flera böcker om Gimo bland annat en skildring av Gimo egnahemssamhälle och Gimo herrgårds historia. Förutom ett flertal böcker har Ingrid återkommande skrivit mycket uppskattade berättelser och essäer i Gimo Pastorats tidsskriftserie ”Sockengemenskap”, senast 2021. På 90-talet diskuterade Ingrid med flera lokala kulturpersonligheter att Gimo måste ha en egen hembygdsförening – något som blev verklighet efter några år. Ett nära samarbete med Sveriges Pomologiska Sällskap ledde till att Ingrid fick en unik äppelsort, Gimoäpplet, karakteriserad och räddad till eftervärlden. Vi är många, som med värme minns Ingrid för hennes färgstarka personlighet, hennes styrka och kärlek för de som stod henne nära och sin passion för Uppland.