Inger var en genuin Roslagsflicka: föddes i Harg, växte upp och gick i skolan i Öregrund och bodde efter giftermålet med Kurt hela sitt liv i Östhammar.
Efter kontorsutbildning fick hon anställning på kommunens tekniska kontor där hon blev en trotjänare. Hon stannade på sitt jobb fram till avtalspension vid 62 års ålder. Hon var inte bara glad till sinnet utan även till arbete. I många år skötte hon samtidigt med heltidsarbetet på kommunen bokföringen och administrationen i sönernas företag Pålkällan Kiosk&Grill och hon hoppade också in i luckan när det behövdes.
Inger och Kurt blev föräldrar i unga år och 1967 byggde de villan på Konvaljegatan med fin trädgårdstomt mot skogsbacke. Det blev Ingers oas; här kopplade hon av mellan arbetspassen, här bjöd hon in till fester, hon var en charmerande värdinna och matlagerska. Man kände sig alltid så välkommen på Konvaljegatan 7.
Sammanhållningen mellan grannarna på gatan var av särskilt slag. Konvaljerna bildade kvarterslag med många olika aktiviteter. Inger var med och spelade fotboll, tennis och innebandy och hon och Kurt var engagerade åskådare när Micke och Pelle och senare barnbarnen Sanna, Josefine och Maya och Maximus representerade Östhammars SK i olika idrottsgrenar.
Inger var en uppskattad och omtyckt person i vida kretsar. Glad och alert och omtänksam. Björn Skifs var en idol. Hon och Kurt reste många vintrar till Kanarieöarna med kompisarna Öyvind och Agneta. När hon blev pensionär hann hon tillsammans med mig och Kerstin göra en kryssning med Hurtigrutten och en drömresa till Sydafrika innan sjukdom tvingade henne till en tillvaro med mycket vila. Parkinson tog hennes krafter, hon somnade in stilla den 5 januari, den djupa saknaden efter henne uttrycks av många på Fonus minnessida.
För familjen och släkten,