Ingemar Nilsson föddes i Vålsjöbo, Hälsingland och växte upp med jord- och skogsbrukande föräldrar och bröder under knappa omständigheter. I tonåren drabbades han av polio, men efter en sjukhusvistelse kunde han återvända till hemmet. Däremot var förutsättningarna för det hårda kroppsarbete som gården krävde ej längre förhanden.
Redan som 17-åring kunde han lämna hemmet och flytta till Stockholm för studier. Det skedde med hjälp av släktingar som förstod att Ingemar hade förutsättningar för det. Efter genomförd utbildning på Påhlmans handelsinstitut påbörjades en imponerande karriär inom dåvarande Hakonkoncernen, nu en del av ICA.
I Falun fann han sin blivande hustru Ingrid, och de fick sönerna Bo, Moody och Patric. Olyckligtvis drabbades Ingrid av en plötslig död redan 1984. Några år senare fann Ingemar sin Ingrid igen, och de gifte sig 1987 och har haft många lyckliga år tillsammans fram till Ingemars bortgång.
Under 50-talets början blev han delaktig i uppstarten av ett Sveriges första industribagerier, Dalabagerier i Borlänge, vilket samägdes med Hakongruppen. Han kom att vara synnerligen engagerad i att utveckla bageriet till en bagerikoncern med bagerier i bland annat Borlänge, Uppsala och Sundsvall. Som vd för koncernen var han med om att den helt övergick till att bli ett dotterbolag inom Ica-koncernen som han förblev trogen till sin pensionering, då som distriktschef för Ica i Dalarna.
Pensionstiden blev en ny och mycket innehållsrik och meningsfull tid. Han var drivande i att starta om Emmaus Second Hand i Borlänge och genom många framsynta beslut inklusive förvärv av fastighet, utvecklades verksamheten under hans ledning till en mycket framstående och ledande Second Hand-butik. Han var också under en lång tid Rotarymedlem och Gideonitmedlem. Hans kristna tro fick sitt sammanhang i Pingstförsamlingen i Borlänge, där han var medlem.