Ije föddes i Sollefteå. Med anledning av faderns tjänst som militär med olika uppdrag runt om i Sverige kom familjen så småningom att bosätta sig i Uppsala där Ije fick kontakt med Frälsningsarmén genom några vänner. Här blev Ije engagerad som scout, scoutledare, invigd till frälsningssoldat och medlem i strängmusikkåren. Ijes uppväxt i den stora familjen med tolv syskon blev under en period extra påfrestande genom moderns hastiga död, då Ije under en tid fick ta ett stort ansvar i hemmet. Detta stoppade dock inte Ije från att studera, och vid Uppsala universitet läste hon in en filosofie magister-examen med engelska och svenska som huvudämnen.
I Uppsala träffade Ije sin blivande make Sven Wickberg och de gifte sig 1954. Några år senare, 1958, startade Frälsningsarmén en folkhögskola på Dalarö, utanför Stockholm. Bland lärarna fanns från starten både Ije och Sven Wickberg, som blev kvar där till pensioneringen.
Ije blev genom sitt lugna sätt och sin goda pedagogik med tiden en mycket uppskattad lärare. En elev gav uttryck för sina känslor med orden: ”Det är ett privilegium att få ha Ije som lärare.” Det är ett gott betyg och sammanfattar samtidigt bilden av en utomordentligt väl skickad folkbildare i Ije Wickberg.
När Dalarö folkhögskolapå 1970-talet fick räkna inledning av studieförbundens studiecirklar i sin undervisning startade många studie-cirklar på dåvarande Stockholms sjunde kår. Ije ledde bland annat cirklar i målning. Som pensionär fortsatte Ije sina konstcirklar till mångas glädje. Hennes alster hänger inramade på väggarna i mångas hem men finns även i form av vykort, där motivet är signerat I.Wickberg.
Begravningsgudstjänsten hölls på Frälsningsarmén Söderkåren den 26 juni. Minnesstunden hölls i Söderkårens café. En tidigare elev vid Dalarö folkhögskola påminde om Ijes hjälpsamhet som nästan inte visste några gränser.
Vi lyser frid över ännu en övervinnare. Minnet av Ije Wickberg kommer att leva vidare länge.