Som åldrande drabbas man allt oftare av sorg vid läsandet av familjenyheter. Det må gälla Martin Lönnebo eller Helena Harnesk, som nu finns i tystnadens rum. Hennes familj Karl Johan, Maria och Anders har alla generöst delat med sig av kärleken till denna ljusa och vänsälla person som Helena varit. Andra har tecknat den betydelse av henne som arbets- och kulturbärare. Enbart som vänner fylls vi av tacksamhetens sorg över Helenas förmåga att dela med sig av idéer, projekt och skönhet.
Man kan nämna ett par stora basutställningar som dessbättre finns bevarade på Upplandsmuseets bäriga väggar. Vi avser en större kryptik av Uppsala domkyrka nämligen 12-talet, 1592, 1885-93 och senast 1971-76. Eller en hedersgärd av Kungsgatan ”folkrörelsegatan” 1907, som lyser av mångfaldiga detaljer och färger. Här har bl. a gamla Missionskyrkan, Frälsningsarmén, Folkets hus och Rullan levandegjorts. Den minnesserien tecknar en levande verklighet i Uppsala city.
En offentlig personlighet som orkade utöva djup och unik vänskap har lämnat oss.
Stor frid över Helena Harnesks livsgärning.