Harald Bohlin (1934-2023)

Vår vän Harald Bohlin har lämnat oss. Från ett varmt och omtänksamt religiöst hem som öppnade för frisinnad humanism för den som kunde lyssna på livets egna erfarenheter. Harald skrev med uppriktig penna om sin egen livsutveckling i sökandet efter andliga värden; öppen och tolerant i detta, och med en etisk kompass som aldrig tycks ha slagit fel.

Äktenskapet med Gunilla gav barnen, Anna och Erik, nu vuxna, en familj med täta band och okuvlig talang. Harald själv blev fil.lic i statsvetenskap och blev därefter en mångårig stöttepelare i Uppsala universitets förvaltning, bland annat som konsistoriets sekreterare. Hans livstidsengagemang i föreningslivets många möjligheter var självuppoffrande, stöttande och konstruktivt. Frisinnat arbete mot alkoholens skadeverkningar men aldrig fördömande; en hjälpsam rådgivare och trofast liberal kamrat.

Uppsalas musikliv vore inte detsamma utan familjen Bohlin. Från det klassiska till det lättsamt underhållande. Få åhörare glömmer hans engagemang i arvet efter Gunnar Wennerberg och Gluntarna. I över ett halvsekel gestaltade Harald med sin smidiga tenor Magistern i oförglömlig blandning av humor och allvar. Inspiration även för dem som fått förmånen att vara hans medmusikanter genom åren, såsom broder Erland samt Ejnar Haglund, och under senare årtionden kusinen Michael med Gunnel Fagius vid pianot.

Harald var personligen ganska stillsam i sin framtoning. En reflekterande sällskapsmänniska med många talanger. Alltid nutidsorienterad på historisk och värdeetisk grund. Generös, omtänksam. Djupt saknad.