Hans Wiktorsson växte upp på en gård i norra Skåne. Intresset för lantbruk väcktes tidigt och efter studentexamen läste han till husdjursagronom vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. Under studietiden väcktes många frågor om hur effektiv husdjursskötsel i modernt lantbruk skulle bedrivas, vilket ledde till att Hans började arbeta som forskare för att söka svar på sina frågor. Han disputerade 1971 och med en framgångsrik forskarkarriär i bagaget blev han 1979 utnämnd till professor vid Institutionen för Husdjurens utfodring och vård. Hans blev också hedersdoktor vid Tartu universitet och ledamot i Kungliga Skogs och Lantbruksakademin 1983, för att nämna några utmärkelser.
Forskningen handlade om mjölkkornas utfodring, såväl fodrets sammansättning som rutinerna runt utfodringen, där resultaten haft stor betydelse för utvecklingen av dagens mjölkproduktion. Hans insåg tidigt betydelsen av samverkan med samhället utanför akademin och inledde samarbeten med både foderindustrin och teknikinriktade företag. Många projekt ledde fram till framgångsrika doktorandarbeten handledda av Hans. Exempel på ett av de betydelsefulla samarbetena är arbetet med DeLaval under utvecklingen av mjölkningsroboten. Institutionen installerade den första roboten redan 1998. Men det var inte bara det moderna lantbruket som engagerade Hans. Under 70-talet vistades han med sin familj i Tanzania och Hans var under några år på 80-talet chef för TALIRO (Tanzania Livestock Research Corporation). Hans var under hela sin forskarkarriär djupt engagerad i U-landsforskningen och har genom åren handlett ett stort antal SIDA-finansierade doktorander från bl.a. Afrika och Asien. Flera av doktoranderna har efter examen fått betydelsefulla positioner i sina hemländer och bidragit till utvecklingen inom lantbruket.
Vi är många arbetskamrater som har beretts stor glädje av Hans engagemang för lantbrukets frågor, hans ledarskap där vi alla kände oss betydelsefulla, sedda och framför allt stimulerade han oss att växa till fristående och engagerade forskare. Det är med stor saknad vi minns en omtänksam chef, arbetskamrat och vän.