Efter Hans finns många glada minnen och stunder att plocka fram när budskapet om hans frånfälle når oss. Vår vänskap inleddes över en middag på Hotell Savoy i Mariehamn då jag som ung och oerfaren fick slå följe med de erfarna medarbetarna vid det personalkontoret under en verksamhetsplaneringsresa.
Som vanligt i sällskap med Hans höll han en låg med tydlig profil. Frågorna och ett intresserat lyssnandet gav en ny infallsvinkel och ett samtal om framtida personalarbete formades, vändes och problematiserades. Här grundlades alltså en 30 årig vänskap i mäster/lärare-förhållande, kanske var det intresset för de frågor han väckte som gjorde att vi fortsatte att ses och fördjupa vänskapen.
Inga frågor var besvärliga för Hans han intresserade sig för familjeliv, mathållning, drycker, politik mer som fenomen än käbbel och tvister. Han såg människorna och deras förutsättningar för att forma sina arbetsliv. Han var en humorist med inslag av genomtänkt sarkasm utan att skada någons goda namn eller rykte.
Han såg som en av sina uppgifter att konstruera avtal och lösningar så att individer kunde ges möjligheter att växa. Med det lågmälda, intellektuella analyserna vann han mångas aktning och löste problem Kom man med komplexa och sammansatta problem visste man att han inom några dagars arbete levererade en komplett analys och förslag till hu man kunde lösa dessa det ingav trygghet i jobbet och i vardagen.
En sån här stund kommer ur minnet Hans som medarbetare i den interna ”Starta eget byrån” som under 1991-94 vägledde kommunanställda till enskild verksamhet. Utan Hans klokskap kunde vi ordna viktiga regleringar inom arbetsrätten, inte minst pensions PM minns man med glädje .Med tydliga förklaringar och analyser gjorde Hans det möjligt att starta förskolor, vårdboenden, enskilda firmor med flera. Att skriva och formulera sig , med en handstil som var graciös, var ett adelsmärke för honom.
Hans rika föreningsliv kröntes vid flera tillfällen då han hyllades för sitt sinne för att skapa just stämning. Inom Oddfelloworden var Hans insatser stora och viktiga . I flera år innehade han rollen som Kaplan i vår loge ,nr 14 Svea. Detta ämbete kompletterade han med att till klubben skänka en ”smaksked för kvällens viner” allt i syfte att skapa start samhörighet och uppleva gemenskap.
Jag saknar honom mycket och hoppas att något av hans goda levnadssätt kan föras vidare genom oss.