Det var i studentkorridoren ”5:5-an” i Flogsta vi lärde känna varandra i början på 70-talet. Vi som nyss flyttat hemifrån och börjat studera i Uppsala. Snart hade vi blivit ett gäng som ordnade fester, cyklade iväg på utflykter och satt i det gemensamma köket och pratade. Det ledde till en sammanhållning som Hasse i högsta grad var med om att skapa. Han hade den rätta blicken för att hitta det roliga i vår tillvaro och kunde berätta om det på ett humoristiskt sätt med sin Kungsörsdialekt.
En av gästerna på en sillunch vi hade sista april undrade hur man kunde bli så firad som Hasse blev på sin födelsedag. Att en bidragande orsak var att den inföll den 30 april i Uppsala föll honom inte in. Det lät vi inte Hasse glömma, som tillsammans med sin Margareta gästfritt bjöd in oss till deras trivsamma hus för att fira denna högtid tillsammans i många, många år.
De besökte ofta släkten i Kungsör och Östersund och bilturer i Norge var en annan favoritsysselsättning på semestern för dem båda. Arbetet var viktigt för Hasse som gjorde akademisk karriär som läkare på Akademiska sjukhuset inom området klinisk fysiologi.
Förlusten är djup för de närmast anhöriga. En arbetsplats har gått miste om en skicklig och uppskattad medarbetare. Vi saknar rösten som ledde oss genom snapssångerna och den vänlige och humoristiske man som var vår vän för livet.