Hans växte upp på ett mindre jordbruk i Sallebyn i Dalsland. Fadern avled i TBC när Hans var fem år. Modern med tre små söner kunde ändå genom hårt slit fortsätta driva gården. Hon insåg vikten av studier och alla hennes barn läste vidare på folkhögskolor.
Hans valde skogsbruk som sin yrkesbana. Efter flera praktikår i olika delar av Sverige gick han Östads skogsskola och Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg. Där träffade han Gunnel, lärare på närbelägna skolan, som blev hans hustru.
Undertecknad Karlsson mötte Hans 1965 på Skogshögskolan i Garpenberg där han var skogstekniker vid Institutionen för Skogsteknik. Hans lärde blivande jägmästare baskunskaper i skogsavverkning. Med sin positiva personlighet var Hans omtyckt av både studenter och sina chefer. Vid en glad fest utnämndes Hans – halvt på skoj, halvt på allvar – till ”heders-licentiat”, förkortat h.lic. vilket gjorde att han kunde presentera sig som Hans ”Hålis” Hansson.
Hans fortsatte studera till skogsmästare och kom som lärare till Jälla lantbruksskolas skogslinje 1972. Familjen bosatte sig i Storvreta och två döttrar föddes. Efter några år blev Hans en uppskattad rektor vid Jälla. I nästa steg blev han förvaltningschef för landstingets utbildningar som även omfattade vårdhögskolan och Wiks folkhögskola. Hans ingick då i landstingets ledningsgrupp med undertecknad Rönnblom som landstingsdirektör.
Hans var en person som spred trivsel omkring sig. Han hade alltid en historia att leverera som lockade till skratt. Hans och undertecknad Moberg utsatte – halvt på allvar, mest på skoj – medarbetarna på landstingets kansli för olika practical jokes. Det kunde handla om ”floskel-bingo”, måhända inspirerad av en del debatter på landstingsmötet eller en samling borttappade att-satser från protokollen.
Hans var så praktiskt mångkunnig med sin bakgrund i lantbruk och i moderns idoga trädgårdsodlingar, svamp- och bärplockning som bringade sönerna så viktiga lärdomar. Undertecknad Olsson har utöver det angenäma umgänget med Hans fått sakkunnig hjälp att ympa in nya äppelsorter i de gamla förvildade aplarna på Ormön i Roslagens skärgård. Även Rönnbloms fruktträd har fått kontinuerlig omvårdnad av Hans mot ersättning i form av ädel, bränd och destillerad dryck.
Vi minns alla fyra med värme och tacksamhet skogsmannen, läraren, arbetskamraten men framförallt glädjespridaren och vännen Hans.