Hans och mina kontakter började då han blev landshövding i Uppsala län och jag var ansvarig för länsstyrelsefrågor i regeringskansliet och pendlare från Bälinge. Han ringde alltid vid 8-tiden då han visste att jag oftast var på departementet vid den tiden. Vi hade många samtal. När jag blev länsråd och ställföreträdande landshövding i Uppsala blev vårt samarbete dagligt och förtroendefullt.
När Hans blev landshövding var han väl förberedd. Han hade erfarenhet av kommunal verksamhet, från riksdagen, hade varit statssekreterare hos Olof Palme och hade verkat inom kooperationen och organisationsvärlden. Och han kunde länet.
Som landshövding var Hans ivrig, idérik och engagerad. Han var ett energiknippe som ville få saker och ting gjorda. och han var både uppskattande och stundom otålig. Han ägnade mycken tid åt länets utveckling och näringslivets villkor – områden där han ansåg att länsstyrelsen kunde göra en viktig insats. Bland annat lade han kraft på Upptåget, E4:ans sträckning, Vallonbrukens och Hargshamns framtid. Han bjöd in näringslivets toppar till uppskattade VIP-resor för att visa vad länet kunde erbjuda. I flera sammanhang betonade han att det var nödvändigt att samarbeta med andra aktörer i länet, exempelvis i STUNS där bl a våra två universitet är representerade. Han samlade med lyckat resultat företrädare för länets näringsliv i den sk Alséngruppen. Tillsammans med hustrun Karin utnyttjade han möjligheterna att bjuda in länsbor till representationsvåningen på Uppsala slott bland annat till middagar och små salonger.
Hans var populär och uppskattad av många och han blev bland mycket annat hedersdoktor vid Uppsala universitet
Det var stimulerande att verka tillsammans med Hans. Jag gläder mig åt att vi även efter hans pension hade många goda kontakter. Jag sörjer en god vän och en person som på många olika sätt var betydelsefull för Uppsala län.