Hans Åke var utbildad vid Uppsala universitet och specialiserad på studiet av det forntida Nubien. Redan som 26-åring började han som arkeologisk expert för Unesco stationerad i Wadi Halfa i norra Sudan i samband med byggandet av Höga dammen i Aswan. Efter fyra år i Sudan återvände Hans Åke till Uppsala 1966 för att under många år arbeta med publiceringen av resultaten från den Samnordiska expeditionen till sudanska Nubien. Hans Åkes egna analyser av krukskärvor ledde fram till en doktorsavhandling i ämnet 1973. Han blev utnämnd till docent i arkeologi 1977.
Från 1975 innehade Hans-Åke flera ledande poster vid Historiska museet i Stockholm. Samtidigt fortsatte hans insatser för Nildalens arkeologi. Han deltog bland annat i skapandet av Viennasystemet, en standard för klassificering och analys av forntida keramik.
1994 återvände Hans Åke till Uppsala igen, denna gång som ansvarig för de nubiska samlingarna. Efter pensioneringen 1998 deltog han som expert i flera utländska expeditioner i Sudan och Egypten. Hans Åke återupptog också under arbetet med det material som han själv samlade in i början av sin karriär och publicerade resultaten i bokform 2014.
Hans publika engagemang kom till uttryck bland annat genom Egyptologiska föreningen i Stockholm (EFIS) där han var hedersmedlem. Hans omsorg för det nubiska materialet varade in till hans allra sista tid. Han var angelägen om att stötta nya forskningsinitiativ och var engagerad i frågan om samlingarnas framtid. Av kollegor och vänner var han omtyckt för sin utpräglade vänlighet och han var särskilt hjälpsam gentemot yngre forskare. Hans Åke delade generöst med sig av sin kunskap inte bara om det forntida Nubien, hans personliga berättelser och minnen har också varit mycket värdefulla för studiet av vår egen tids arkeologihistoria.