Gunnel föddes i Karlstad där hon tog studenten. I sina fortsatta studier vid Uppsala universitet läste hon de klassiska språken latin och grekiska men även franska och allmän språkhistoria. I ett studentmatlag i Uppsala träffade hon sin blivande man Gunnar, sedermera professor i idé- och lärdomshistoria först i Umeå och sedan i Uppsala. De bosatte sig i Hacksta där även deras nära vänner Staffan och Nancy Lindh med dottern Anna hade etablerat sig 1965.
Gunnel var som lektor en mycket omtyckt lärare och uppskattad kollega vid Sandbroskolan/Westerlundska gymnasiet i Enköping. Många elever har fina minnen från de nästan årliga studieresorna till Rom som Gunnel anordnade. Där var hon inte bara språkläraren utan även den bästa guiden till Roms rika kulturhistoria. Efter sin pensionering ledde hon under flera år en studiecirkel i latin i Enköping. Gunnel var en aktiv kämpe i den lokala Amnestygruppen.
Gunnel engagerade sig tidigt i den Socialdemokratiska Broderskapsrörelsen och i Svenska kyrkan. Hon var aktiv på alla de kyrkliga nivåerna. Kyrkvärd i hemförsamlingen Hacksta, förtroendevald i Enköpings kyrkliga samfällighet, i Uppsala stift och domkapitel och även ledamot i nationella kyrkomötet. Sitt fromma sinnelag förenade hon med en påtaglig vilja att i Jesu efterföljd ”se till dessa mina minsta”. Gunnel verkade för en öppen folkkyrka med låga trösklar och en stark diakonal prägel. Den lokala Broderskapsgruppen under hennes ledning återupptäckte på 1970-talet och skrev en bok om ”Socialistprästen” Henrik Fredrik Spak, den första statskyrkoprästen som anslöt sig till arbetarrörelsen 1908. Gunnel var under mer än 30 år ordförande i gruppen och ingick även i Broderskapsdistriktets styrelse.
Även i kommunpolitiken i Enköping ställde Gunnel sina krafter till förfogande då hon under åren 1977-82 var hon ledamot av fullmäktige. Arbetarrörelsen i Enköping och i Uppsala län hade i Gunnel Eriksson en av sina mest trogna och uppoffrande partiarbetare som inte sparade någon möda att verka för idealen om solidaritet och omtanke om nästan. Vi minns Gunnel med stor värme och tacksamhet.