Gunnar Wemans betydelse för svenskt kyrkoliv har beskrivits av Klas Hansson i den festskrift som tillägnades biskopen på 85-årsdagen (2017). Man slås av det inflytande Gunnar haft inom så många områden av kyrkans liv, alltifrån frågan om samernas sak och ekonomisk rättvisa till gudstjänstliv, evangelisation och ekumenik. Gunnars arbetskapacitet var enorm men han hade alltid tid för människor han mötte.
Efter pensioneringen ägnade Gunnar stor kraft åt studier och författarskap. 2006 disputerade han på den gedigna avhandlingen ”Nutida gudstjänst och medeltida kyrkorum” med Oloph Bexell som handledare.
Därmed inleddes en väldigt produktiv period i Gunnars liv där också jag fick bli Gunnars arbetskamrat. Resultatet blev efter några år ”Kyrka i olika meningar” (2012). En mastodontbok där vi diskuterade alla möjliga ecklesiologier, från Ingemar Hedenius’ till Ingmar Bergmans. Gunnar tyckte att det drog ut på tiden och passade på att skriva en bok om arkitekten Jerk Alton. Några år senare var vi klara med ”Liturgi i Svenska kyrkan” (2020). Det tog också tid och han skrev en bok till, nu om sin far domkyrkoorganisten Henry Weman (2015). Gunnar blev med åren alltmer berörd av hur svagt förankrade inte minst prästerna blivit i Svenska kyrkans egna tradition, så vi skrev ”Prästgårdsteologi” (2022) med en underrubrik som är Gunnars: ”Församlingspräster under 1900-talets senare hälft utmanar 2020-talets kyrka”. Det sista som vi hann skriva tillsammans var ”Bikten” (2023). Gunnar var själasörjare så länge benen bar honom.
Gunnar Weman var en arbetskamrat som aldrig framhävde sig själv men med gåvan att uppmuntra andra. Han var envis, orädd, omtänksam och stabil. Att arbeta tillsammans med Gunnar var en ständig förhandling där han ville kyrkans väl men inte ryggade för det obekväma. Han hade nära till både suckar och skratt och han lagade fantastiska luncher.