Att den svenska ärkebiskopsstol som inrättades år 1164 är en krävande arbetsplats torde de flesta inse. Den öppnar å andra sidan ett nära nog obegränsat arbetsfält. Så har den också berett plats åt så olika personligheter som universitetsgrundaren Jacob Ulvsson på 1400-talet, historieskrivaren Johannes Magnus på 1500-talet, psalmdiktaren Haquin Spegel i karolinsk tid, skalden Johan Olof Wallin på 1800-talet, den karismatiske trosledaren och ekumenikern Nathan Söderblom på 1900-talet.
Men trots denna ämbetets nationella och internationella räckvidd måste biskopssätet ha en fast jordisk hemvist. Sedan 1271 är det Uppsala och Uppland. I Uppsala stad ligger ärkebiskopens gård, och på Uppsalaslätten de hemman som under århundradena säkrat ärkesätets materiella existens. Till den höge prelatens plikter har därför alltid hört delaktighet i församlingstjänst och själavård i den lilla del av världen som närmast omger stiftets katedral.
Gunnar Weman, den sjuttioandre i ärkebiskopslängden, hade djupa och starka rötter både i den svenska kyrkan och i den upsaliensiska jorden. Hans far var domkyrkoorganisten och körledaren Henry Weman, hans mor var teolog och dotter till historikern och universitetsrektorn Ludvig Stavenow.
Vi som skrevs in i klass ettfem vid Katedralskolan i Uppsala på höstterminen 1942 kunde naturligt nog inte ana att vår klasskamrat, den försynte och lågmälde Gunnar, en dag skulle bli den svenska kyrkans primas. Han hade visserligen en ängels sångröst, men han hörde till de stilla i landet. Det var först i gymnasiet, från 1946 och framåt, som hans ledarskapsgåvor och initiativkraft började göra sig gällande. Han var en aktiv ordförande i KGF, den kristna gymnasistföreningen. Efter gymnasiet blev det också teologiska studier. Han prästvigdes 1958, kom 1959 som studiesekreterare till Svenska kyrkans missionsstyrelse men tillträdde redan 1964 en prästerlig tjänst i Sigtuna, där han skulle verka som kyrkoherde i tjugo år. Till biskop i Luleå valdes han 1986, och 1993 tillträdde han ärkebiskopsstolen. Efter emeriteringen 1997 bosatte han sig i Sigtuna, där han fullbordade (2006) sin teologiska doktorsavhandling, som hade ett liturgiskt tema.
Gunnar Weman var framför allt en gudstjänstlivets och församlingsarbetets man. Han var intensivt och varmt närvarande i den lilla värld som Uppsala och Uppland utgör. Här hörde han hemma. När Uppsala universitet i mars 1995 högtidlighöll lärosätets återuppståndelse 400 år tidigare var det självklart för honom att hålla och leda en högtidsgudstjänst, laudes, i den domkyrka som en gång var universitetets moder. Han förblir i ljust och tacksamt minne.