Gunnar Sorelius disputerade i Uppsala 1966 på en avhandling om hur verk av Shakespeare och med honom samtida dramatiker anpassades till Londons teater-repertoar efter det engelska inbördeskriget. Avhandlingen uppmärksammades internationellt och fick stor betydelse för fortsatt forskning på området.
Han blev professor i engelsk litteratur vid Uppsala universitet redan 1974 och var även ledamot i bland annat Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala; han odlade också ett betydande internationellt kontaktverk.
Gunnar Sorelius fortsatte att forska om Shakespeare, inklusive hans mottagande i Sverige, men också bland annat om hur svensk tidigmodern tid mottagits i England (till exempel genom utgivandet av Catharine Trotters pjäs om Gustav Vasa) och om kulturella utbyten i Europa under renässansen.
Han hade också ett konstnärligt intresse som han tyckte mycket om att odla. Gunnar undervisade nyantagna studenter såväl som doktorander, och av de senare handledde han ett mycket stort antal till disputation och var ännu fler behjälplig. Hans insatser som redaktör och sakkunnig var till stor nytta även för forskare vid andra lärosäten.
Till vår stora glädje besökte han även efter sin pensionsavgång regelbundet institutionen under ett stort antal år, alltid med ett vänligt leende på läpparna. Medarbetarna på Engelska institutionen sörjer en internationellt framstående kollega och en god vän.