Innan Gunnar började studera juridik, ett vägval som sedan ledde till en lång och framgångsrik yrkesbana i samhällets tjänst, hade han planer på att bli läkare. Omtanken om andra, ödmjukhet inför sin egen gärning, och en tydlig moralisk kompass som pekade på betydelsen av att göra det som var rätt och riktigt, är egenskaper som utmärkte honom som person. En osjälvisk omsorg om familjen, vännerna och kollegorna är något han bar med sig hela livet, ända till slutet.
Tillsammans med Gunnar slöt vi oss, under vår gymnasietid på Katedralskolan i Uppsala, samman i det sällskap för glada upptåg som sedan blev ett rum för livslång, nära och viktig vänskap: Brödraskapet Hyfs.
Med sin stora aptit på livet, sin inneboende värme, och sitt ständigt goda humör, levde Gunnar med råge upp till vår devis "för stil och hyfs mot dekadens och likgiltighet". Det kunde handla om att anordna fester på Katedralskolan, att engagera sig i det stipendium vi årligen delar ut på skolan, att skriva fyndiga sångtexter, att redogöra för ett historiskt skeende vid någon av våra årliga sammankomster, att tänka klokt om vårt sällskaps framtid och, inte minst, att vid ett flertal tillfällen vara ankare i det lag som gled fram genom Dalarnas vita spår i skidtävlingen Stafettvasan. De gånger vi inte fick ihop ett fullt lag var Gunnar den förste som volonterade att köra dubbla stafettsträckor. Passionen för längdåkning resulterade även i Vasaloppsmedaljen för tio genomförda lopp i fäders spår för framtids segrar.
Nu har Gunnar åkt sitt sista Vasalopp. Men hans ohöljda entusiasm inför livet, hans stora vänfasthet och övertygelse om att göra rätt för sig, kommer för alltid att leva med oss. Våra tankar går till Eva och barnen Carl, Nils och Hedvig, samt till hans föräldrar och syster.