Gunnar var professor i Idé- och lärdomshistoria, först i Umeå sedan vid Uppsala universitet. Hans insatser akademin må andra berätta om. Jag lärde känna Gunnar lokalt i Enköping som make till Gunnel och vän till Staffan Lindh, båda aktiva inom det socialdemokratiska partiet. Gunnel med uppdrag inom Svenska kyrkan och Staffan i den kommunala kulturpolitiken. Efter mina första möten med Gunnar som jag visste var professor trodde jag att hans ämne var botanik. Det var blommor och ovanliga växtfynd han gärna ville berätta om för mig som då arbetade inom Upplandsstiftelsen. Senare framkom att botanik tillhörde Gunnars stora intressen. Han deltog aktivt tillsammans med 200 andra ideella i inventeringen av Upplands flora som utkom 2010. När han under det arbetet hittade Grådrabra (Draba incána), en oansenlig och lite sällsynt ört på Härjarö var han glad och stolt.
Gunnar växte upp i Ludvika. Fadern var gruvborrare och svarvare i Grängesberg. Hans politiska idol var Hinke Berggren. Mor kom från Norge och var aktiv i Kooperativa Kvinnogillet. Hon gick gärna tre kilometer extra för att handla på Konsum. Gunnar gick gymnasiet i Ludvika samtida med bland andra Bo Södersten, Bengt Dennis och Martin Lamm. När han frågade sin far om han fick läsa vidare fick han svaret: ”Det får du väl, går det inte bra får du väl gå ner till ASEA”.
I Uppsala visste han inte så noga vilka ämnen han skulle välja. När han läste innehållet i studieplanen för idé- och lärdomshistoria kände han direkt att det var hans grej. I Uppsala träffade han Gunnel i ett studentmatlag. De bosatte sig i Svind i Hacksta socken där vännerna från Ludvika, konstnären Staffan Lindh med hustrun Nancy och döttrarna Anna och Sara hyrde Hacksta gamla skola.
I Uppsala var Gunnar medlem i Laboremus. På 1990-talet ingick han i redaktionen för partiets ideologiska tidskrift Tiden. Han undvek politiska förtroendeuppdrag men när han fick frågan om att vara ersättare i Upplandsstiftelsens styrelse tackade han ja och trivdes med det naturnära uppdraget. Hemma i Hacksta och Trögden inbjöd han regelbundet grannar och andra intresserade till vandringar i naturen där han i Linnés efterföljd delade med sig av sina stora kunskaper.
Gunnar skrev tillsammans med författaren Kerstin Ekman boken ”Se blomman”.