Gunnar Eriksson (1924-2023)

En kär vän och granne har lämnat oss. Han föddes och växte upp i det hus i Norby som hans far byggde 1924 och som senare ersattes av den villa Gunnar uppförde på tomten. I anslutning till bostadshuset byggde Gunnar också den bil- och MC-verkstad som utgjorde grunden för hans försörjning nästan fram till hans frånfälle. 

Med det sällsynt goda minne han hade kunde han berätta om allt av vikt som skett i Norby från krigstiden och framåt. Han berättade bland annat om hur fadern och andra ”nybyggare” grävde avlopp från sina fastigheter i form av ett öppet dike ner till Hågaån. Tyvärr kommer en planerad sammanställning av vilka hus som då byggdes inte längre att sammanställas av Gunnar. 

På senare tid utgjorde Gunnars verkstad ett centrum för den skara entusiaster som ägnar sig åt renovering av veteraner inom bil- och MC branschen, inte minst på grund av Gunnars encyklopediska kunskaper om konstruktion och funktion av även udda ”veteraner”. Hans verkstad var synnerligen välutrustad för sådan verksamhet, som den såg ut innan datorer tagit över hederlig mekanik. Han egen Dyna-Panhard från 1953, med erkänt svårrenoverad motor, bär syn för sägen.

Gunnars kunskaper inom många områden var imponerande, inte minst med tanke på den korta skolgång han genomgått. Kunskaperna i språk, historia och geografi utökades under många och långa resor i Europa med hustru Märtha på bönpallen eller i sidovagnen. Korsorden i olika motortidningar löstes oftast inom ett dygn. Det är därför inte märkligt att han hade många uppdrag som styrelseledamot eller besiktningsman i flera motorhistoriska klubbar.

Gunnars minne räckte också till en mängd goda historier, som välvilligt delgavs över staketet och under de ”planeringsmöten” som efter Märthas död allt mer kom att ersätta mer handfast undervisning av oss elever vid arbetsbänken. Vid sen ankomst kunde man hälsas med orden ”det är aldrig för sent att komma för sent”. Men för några veckor sedan kom Gunnar alls inte ut till mötet i verkstaden som en följd av en stroke. 

Kanske var det ändå dags att börja ta adjö eftersom det blev allt svårare att leva ensam i det egna huset, om än med benägen hjälp av son och sonhustru. Gunnar kommer att vara djupt saknad av vänner, elever och grannar boende i Norby med omnejd, och av många med motorhistoriskt intresse i hela landet.