NÀr Gunnar Broberg 1990 blev professor i idé- och lÀrdomshistoria i Lund hade han under ett par decennier varit verksam inom samma Àmne i Uppsala. Gunnar var en generös och nytÀnkande lÀrare som öppnade vÀgar in i arkivens och boksalarnas skatter för studenter pÄ alla nivÄer. PÄ sitt arbetsrum i universitetshuset satt han bakom farligt svajande bokhögar. Han delade med sig av sina fynd med genuin omtÀnksamhet, och hade en fantastisk förmÄga att engagera bÄde studenter och kollegor i gemensamma projekt, till exempel den Augustprisbelönade Gyllene Àpplen.
Gunnars originalitet som forskare lÄg bland annat i förmÄgan att leta upp nya ÀmnesomrÄden dÀr han med lÀtthet rörde sig frÄn idéernas bakgÄrdar till dess salonger. Han hade en stark kÀnsla för det allmÀnintressanta i det udda och obskyra, och en mycket skarp förstÄelse för hur vetenskap och politik samspelar med kultur och vardag. Avhandlingen om Linné handlade om hans idéer om mÀnniskoraser. Det intresset ledde vidare till forskning om samernas historia och framför allt 1900-talets rasbiologi. Sammantaget gjorde detta Gunnar till en pionjÀr inom forskningen om den vetenskapliga rasismens historia.
Andra har beskrivit hur Gunnars och Mattias Tydéns bok om steriliseringspolitiken fick medialt och politiskt genomslag. Gunnar förekom under mÄnga Är flitigt i media nÀr sÄdana saker behandlades. Samtidigt slÀppte han aldrig Linné. Under mÄnga Är bidrog han till Linnéforskningen och 2019 kom biografin Mannen som ordnade naturen, belönad bland annat med Uppsala universitets stora Linnémedalj i guld.
För oss som hade nÀrmare kontakt med Gunnar under UppsalaÄren har hans kulturhistoriska forskning och kritiska gÀrning varit en stÀndigt aktuell referenspunkt. Vi minns hans varma personlighet och eftertÀnksamma, nyanserade röst.