När Gunnar Broberg 1990 blev professor i idé- och lärdomshistoria i Lund hade han under ett par decennier varit verksam inom samma ämne i Uppsala. Gunnar var en generös och nytänkande lärare som öppnade vägar in i arkivens och boksalarnas skatter för studenter på alla nivåer. På sitt arbetsrum i universitetshuset satt han bakom farligt svajande bokhögar. Han delade med sig av sina fynd med genuin omtänksamhet, och hade en fantastisk förmåga att engagera både studenter och kollegor i gemensamma projekt, till exempel den Augustprisbelönade Gyllene äpplen.
Gunnars originalitet som forskare låg bland annat i förmågan att leta upp nya ämnesområden där han med lätthet rörde sig från idéernas bakgårdar till dess salonger. Han hade en stark känsla för det allmänintressanta i det udda och obskyra, och en mycket skarp förståelse för hur vetenskap och politik samspelar med kultur och vardag. Avhandlingen om Linné handlade om hans idéer om människoraser. Det intresset ledde vidare till forskning om samernas historia och framför allt 1900-talets rasbiologi. Sammantaget gjorde detta Gunnar till en pionjär inom forskningen om den vetenskapliga rasismens historia.
Andra har beskrivit hur Gunnars och Mattias Tydéns bok om steriliseringspolitiken fick medialt och politiskt genomslag. Gunnar förekom under många år flitigt i media när sådana saker behandlades. Samtidigt släppte han aldrig Linné. Under många år bidrog han till Linnéforskningen och 2019 kom biografin Mannen som ordnade naturen, belönad bland annat med Uppsala universitets stora Linnémedalj i guld.
För oss som hade närmare kontakt med Gunnar under Uppsalaåren har hans kulturhistoriska forskning och kritiska gärning varit en ständigt aktuell referenspunkt. Vi minns hans varma personlighet och eftertänksamma, nyanserade röst.