Gunilla var inte bara unik, som det står i dödsannonsen. Hon var också mycket annat: konsthistoriker, pedagog, organisatör, färgstark, social, karismatisk, nyfiken på det mesta, särskilt på modern konst, och intensivt verksam i många sammanhang. I Upplands konstförening och Anna-Lisa Thomsons stiftelse var hon länge en drivande kraft. Det var hon som ledde urvalet av konstverk för konstföreningens lotterier, en viktig del av föreningens marknadsföring. Många är också de unga, kvinnliga konstnärer, som har Gunilla att tacka för ett sakkunnigt urval av stiftelsens stipendiater.
I sina konstkurser samlade hon många konstintresserade elever, och många av hennes elever följde med på de studieresor som hon arrangerade i anslutning till kurserna. Resorna gick inte bara nästgårds (Gävle, Västerås, Norrköping, Kalmar, etc.), utan också till andra länder: Finland, Norge, Danmark, Lettland, Litauen, Tyskland-Frankrike-Holland, ja också USA och Mexico. Överallt guidade Gunilla med sakkunskap, ofta förberett genom rekognoscering på plats.
Som naturligt är har bland Gunillas flitigaste elever och ressällskap formats en inre krets, ”Konstgänget”, som står bakom dessa rader och som räknar sig till Gunillas och Leifs närmaste vänner. Även i vänkretsen var Gunilla en ledande kraft, som samlade oss andra till samvaro i ständigt nya projekt. I ett sådant projekt för inte så länge sedan var Gunilla själv den uppvaktade personen, när ”Konstgänget” i våras samlades på Landsorts fyr för att, tillsammans med Leif, hylla Gunilla på 80-årsdagen. Som det blev får vi se tillbaka på denna ganska strapatsrika, men mycket lyckade, expedition som ett avslutande crescendo i vår samvaro med Gunilla. Frid över hennes minne.