Gunilla Forssell (1951–2023)

Vår vän sedan mer än ett halvt sekel, Gunilla Forssell, har gått bort. Hon blev 72 år och sörjs närmast av sin man Bosse och sina barn Fredrik, Anders, Elin, Karin och Moa med familjer.

Gunilla Forssell

Gunilla Forssell

Foto: Privat

Minnesord2023-09-17 08:00

Gunilla föddes i Brunflo i Jämtland 1951, och växte upp på Frösön och Östersund. Hon kom till Uppsala 1971 för att gå en utbildning till laboratorieassistent. Då hade hon redan en son, Fredrik, och några år senare föddes Anders. När hon senare gifte sig med Bosse fick de tre döttrar, Elin, Karin och Moa. Gunilla arbetade först på Akademiska sjukhuset, men senare kom hon att arbeta i projekt kring kvalitetssäkring inom laboratoriemedicin. Hennes sista arbetsplats var på Uppsalaföretaget Equalis. Gunilla var intresserad av konst och hantverk och höll själv på med både textilhantverk och akvarellmålning. På 1980-talet var hon med i hantverksgruppen Häxkraft och på senare år deltog hon, som fåruppfödare i liten skala, i föreningen Ull i Upplands verksamhet. 

Gunilla var också intresserad av de stora samhällsfrågorna. Som ung deltog hon i Vietnamrörelsen och, som engagerad i jämställdhetsfrågor, gick hon med i Feministiskt Initiativ när det hade bildats. Hon hade rest mycket, både i Europa, Sydostasien och Afrika, men när klimatkrisen blev alltmer akut beslutade hon sig för att aldrig mer flyga. 

Gunilla var mamma till fem barn, och under 2000-talet blev hon mormor och farmor till tolv barnbarn. När alla träffades omfattade familjen drygt tjugo personer. Efter att hon plötsligt och oväntat blev sjuk i våras gick förloppet väldigt hastigt. Under sommaren blev hon allt svagare, och hon somnade in hemma i Ösby vid midnatt den 11 juli omgiven av Bosse, barn och barnbarn.

Vi lärde känna Gunilla när hon och hennes första man, Urban, nyss flyttat till Uppsala. Vi minns Gunilla som en osentimental person med en stark känsla för rättvisa och med en ofta bestämd uppfattning om saker och ting. Hon var inte mycket för att framhäva sig själv, och vi är osäkra på om hon faktiskt velat ha några minnesord om sig själv publicerade. 

Trots att Gunilla hade bott på olika platser i Uppsala kommun större delen av sitt liv såg hon sig alltjämt som jämtlänning, och hon hade bestämt att hennes aska skulle sänkas i Storsjön. Gunilla lämnar ett stort tomrum efter sig. Hon är sörjd och saknad av familj, släkt och många vänner och bekanta. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!