Gun växte upp i Duvbo i Sundbyberg. Båda föräldrarna hade politiska uppdrag i staden och inom Svenska kyrkan. Gun blev släktens första student. Efter det läste hon zoologi, botanik, kemi och miljövård med sikte på att bli lärare. Hon deltog i en studiecirkel i Duvbo med Hans Palmstierna som ledare. När hon bildat familj med Sven bosatte de sig i Bålsta och Gun blev lärare på gymnasiet och Komvux i Enköping. Som partimedlem och småbarnsförälder väckte hon liv i Kvinnoklubben för att trycka på för utbyggd barnomsorg i den lite ”gubbiga” arbetarekommunen.
Gun blev tillsammans med Hans Johansson de två första politiska sekreterarna till S-landstingsgruppen i Uppsala 1979. Där upptäcktes Guns breda kompetens både politiskt och administrativt. Partistyrelsen värvade henne till högkvarteret på Sveavägen 68 för att hålla ihop kommun- och landstingspolitiken. Det var kanske inte en slump att både Landstingsförbundet (Gunnar Hofring) och Kommunförbundet (Lars-Eric Ericsson) då leddes av Uppsalabor. Birgitta Dahl som miljöminister lockade över Gun som politiskt sakkunnig fram till 1991. Under oppositionstiden till 1994 återgick Gun till läraryrket. Efter valet 1994 blev hon kommunalråd i Sigtuna till 2000.
I Göran Perssons regering tjänstgjorde Gun som statssekreterare till inte mindre än tre stadsråd åren 2001-06; Björn Rosengren, Lars-Eric Lövdén och Bosse Ringholm. Efter den perioden blev det åter kommunpolitik i Sigtuna, på heltid fram till 2010 och Gun var kommunfullmäktiges ordförande 2010-14. Gun har även engagerat sig i Svenska kyrkan - lokalt i hemförsamlingen Odensala, i Uppsala stift och i Kyrkomötet.
Det är en imponerande samhällsinsats på många plan Gun Eriksson hunnit med under sin livstid och det pågick in till hennes död. Det var lätt att tycka om Gun. Hon inbjöd till samverkan och ingav förtroende från första stund. Hennes gedigna kunskaper från ungdomens studietid, tillsammans med erfarenheterna som lärare gav hennes en fast grund att stå på. Engagemanget för rättvisa och för miljön gjorde henne till en framstående politisk ledare som det skulle behövas många fler av nu och i framtiden.