Gösta och jag träffades ofta i samarbetade mellan villaföreningarna i Uppsävja och Bergsbrunna. Det fortsatte i Sävjagruppen, den grupp av tjänstemän och boendeföreningars representanter som planerade och ritade nuvarande Sävja, ledd av planarkitekten Norbert Fürlinger. Gösta var lite pessimistisk om utvecklingen, vilket blev rätt i slutskedet, då fastighetskontoret höjde exploateringstalet för Sävja med en tredjedel. Det betydde att de gröna skogsstråken ned till Lunsen blev smalare, men i stort sett kunde gruppen behålla planen som ”staden i skogen”.
Inför ett större avgörande spred Gösta och vi andra knappen ”Storsävja nej, spar Lunsen”. Fürlinger hade ritat den, med granar och älg.
Som skogsman och jägare blev Gösta också en bra chef för Danmarks Hemvärn.
Gösta var väl hemmastadd i skogen i sin hemtrakt Dala-Järna, men också i Lunsen. Han kände Lunsens djurliv, dess hällar, skogsmarker, kärr och våtmarker, han kände till fina bär- och svampställen, och han odlade även potatis i groparna efter vindfällen! Undra på att han också verkade för att bevara Lunsen!
Det var alltid en fin stund när man träffade Gösta, i skogen eller i möten. Man kände att han spred hjärtevärme.