Göran studerade matematik och teoretisk fysik i Uppsala, där han träffade Kerstin. Han anställdes 1962 på Saab i Linköping, där hans arbete bestod i att beskriva formen på flygplan och att måttsätta. Två år senare började han på Saabs högre flygtekniska utbildning, och 1967 flyttade han till fladderavdelningen.
För oss blev Göran en god vän och uppskattad arbetskamrat när han 1969 anställdes på Atlas Copcos Centrala Laboratorier i Nacka, där hans arbete främst gällde avverkning av berg med höghastighetsvattenstrålar. Han disputerade 1977 vid Högskolan i Luleå på en avhandling med titeln ”Erosion of rock with a water jet” och blev då högskolans första doktor. Senare blev han också docent och adjungerad professor i Luleå.
Göran var 1980-85 anställd på BeFo i Stockholm. Där arbetade han inom ”Avestaprojektet”, som gällde lagring av hetvatten i bergrum. I fokus stod bergets mekaniska och termiska egenskaper samt annat som kunde stjälpa tekniken. 1985-90 arbetade han på Vattenfall i Vällingby, där han studerade grundvattenproblem i samband med underjordiska naturgaslager och kraftverksdammar. 1990-2000 arbetade han på Institutionen för vattenbyggnad vid KTH.
Vi uppskattar Görans eleganta lösningar av fysikaliska problem. Han valde alltid analytiska lösningsmetoder, vilket ibland provocerade. Han hade djupa kunskaper inom både teknik och humaniora, och på Atlas Copco kunde han ibland ”läsa” fysikens lagar för att förhindra användning av svagt grundade ansatser. Han publicerade ett femtiotal vetenskapliga artiklar.
Bland Görans fritidsaktiviteter vill vi nämna körsång. I Uppsala sjöng han i Allmänna Sången, Skandinaviens äldsta akademiska kör, och senare medverkade han i Värmdö kyrkokör.
Mot slutet var Göran väldigt trött men inombords densamme. Vi hade hoppats att hans vilja skulle vinna över hans sjukdom. Vi saknar honom.