Göran växte upp i Norrsundet i Gästrikland. Efter studentexamen i Gävle kom han till Uppsala och studerade till en fil.lic.-examen i statistik och sociologi. På 1960-talet arbetade han som lärare och forskare vid Sociologiska institutionen vid universitetet, vilket resulterade i en avhandling om svenska folkets musikvanor. Den lades fram 1967 och ledde till att han anställdes vid det nystartade Rikskonserter där han arbetade med olika utrednings- och utvecklingsprojekt. 1975 blev han vetenskaplig expert på Statens kulturråd och blev kvar där till sin pensionering.
Han hade sedan gymnasieåren ett stort intresse för jazzen, och på Kulturrådet skrev han rapporter och tidskriftsartiklar om kulturvanor och jazzens publik. Det var också hans intresse för jazzen som förde oss samman. Under många år var han medlem i Gruppen för Svensk Jazzhistoria, som bildats för att kartlägga den svenska jazzens historia, vilket ledde till att jazzavdelningen vid Svenskt visarkiv bildades. Här var Görans akademiska klarsyn till god hjälp när det gällde att skapa verklighetsförankring i de många glada skrönor vi fick oss berättade när vi intervjuade de svenska jazzpionjärerna.
Göran var en flitig skribent och medarbetade under många år i Orkester Journalen, världens äldsta jazztidning, nu omdöpt till Jazz. Där bevakade han redan på 1960-talet jazzen i radio och TV. Han skrev vidare artiklar om sin specialitet, jazzens publik, och fungerade även som anmälare av jazzlitteratur.
2006 kom hans uppmärksammade bok ”Kampen om jazzen”. Boken berättar om den intressanta period då 1940-talets nya och avancerade bebopmusik ställde till rabalder och fick vissa unga musiker att i stället söka sig till urkällan, Dixieland och den ursprungliga New Orleans-jazzen.
Gruppen för svensk jazzhistoria