Gerd tillbringade sin ungdomstid tillsammans med en stor syskonskara i prästgården i småländska Bottnaryd nära den berömda träkyrkan där hennes far var kyrkoherde.
Efter några år i folkskolan genomgick hon realskola samt gymnasiet i Jönköping. Hon avlade studentexamen 1959. Sedan följde ett antal anställningar i privata företag, däribland Huskvarna Vapenfabrik, där Gerd arbetade med laboratorie- och analysarbete. Erfarenheterna därifrån lockade henne till vidareutbildning som 1964 ledde till ingenjörsexamen vid kemilinjen vid Norrköpings högre tekniska läroverk. Hon arbetade därefter ett år som lärare i Mjölby som följdes av arbete med kemisk inriktning vid Åkers Styckebruk.
1966 flyttade hon till Stockholm för en tjänst som forskningsassistent vid Roslagstulls sjukhus.1969 tillträdde hon en tjänst som laboratorieingenjör vid Uppsala universitet med placering vid Gustav Werners institut. Där kom hon att arbeta inom ett av professor Börje Larssons projekt med protonstrålning av grisar under några år. 1978 anställdes hon som skyddsingenjör vid Uppsala universitet med placering vid universitetsförvaltningen.
Vid Uppsala universitet arbetade Gerd lång tid med arbetsmiljöfrågor av teknisk natur och brandskydds- och säkerhetsfrågor. De sista åren vid universitetet uppehöll hon tjänsten som säkerhetschef.
Fritiden ägnade Gerd vintertid gärna åt längdskidåkning i anslutning till familjens enskilt belägna fjällstuga i närheten av Åre. Där plockade hon också med nöje svamp och hjortron under höstsäsongen.
Jag hade förmånen att arbeta tillsammans med Gerd vid Uppsala universitetet i mer är 20 år. Samarbetet var mycket givande för mig. Gerd var genomgående lojal mot verksamheten, välorganiserad och kunnig. De brandskyddsövningar och utbildningsinsatser som hon ledde var föredömliga. Och att så framgångsrikt under lång tid arbeta med att övertyga ”det forskande samhället ”om värdet av en god arbetsmiljö, gav tydliga avtryck inom universitetsorganisationen. Gerd är värd all heder.