Under de andra årstiderna tycktes han vara i ständig rörelse, flink i steget, för att ta sin cykel till något seminarium.
Folke Freund hörde till de Uppsalaprofiler inom kulturområdet i vid bemärkelse, vilkas skara blir allt glesare. Han var docent i tyska med lärartjänst längsta tiden här i Uppsala. Han var seglare tidigare i sitt liv och lusten att färdas följde honom i samband med besök vid olika musikfestivaler. Eller i det land, Tyskland, där han en gång föddes. Den tyska grammatik han skrev tillsammans med Birger Sundqvist har varit kursbok vid institutionen och han stod även bakom andra titlar som användes i undervisningen.
Han hörde i många år till den trogna medarbetarskaran på kultursidan, då jag själv skötte dess fögderi. Musiken var hans stora intresse och detta avspeglades i många artiklar, ofta ur ett historiskt perspektiv. Med nya skivutgåvor och åtskilliga böcker i ämnet, som fick en kunnig och engagerande presentation. Dessemellan avhandlade han också utställningar och biografier med anknytning till utöver konst även författare och andra kulturpersonligheter. Med sin tyska bakgrund ägnade han även uppmärksamhet åt födelselandets mörka historia under 1900-talet och nazismens illgärningar.
Våra samtal kom emellanåt att handla om den tyska litteraturen, där Folke ofta önskade att den hade haft en större roll inom det egna ämnet, än den språkhistoria som stod i fokus, när han själv läste grunderna i sitt ämne. Jag brukade berätta för honom om nya romaner jag hade läst. Folke lyssnade särskilt intresserat när jag delgav honom mina upptäckter under de senare decennierna. Och den prosakonst som vuxit fram efter murens fall i det enade Tyskland.
Under en tid medarbetade Folke Freund även som kunnig och inspirerande musikkritiker i UNT. En del av hans essäer publicerades även i musiktidskriften Opus. Det var för den publikationen artikeln om Alfred Döblin var avsedd, som han var sysselsatt med, på post vid sitt skrivdon, när han avled.
Folke Freund var alltid en kulturens tillskyndare, positiv och entusiasmerande att möta, pålitlig och trofast i sin vänskap. Det blev alltid en värmande samvaro att umgås med honom. Högtidsstunder att minnas med stor tacksamhet.