Min far föddes 1933 i Wabrzezno, Polen som son till kantor Leon Ernst och Klara Krause och växte upp där tillsammans med sina många syskon. Polen drabbades hårt under de bägge världskrigen, och fadern deltog i striderna i staden Namur i Belgien i det första. Hans stora släkt splittrades senare och en del bosatte sig i München och Hannover. Omkring år 1951 flyttade Filip till Sverige, där han bland annat fick arbete på ett glasbruk i Småland. Han studerade både i Lund och Uppsala och även utomlands, som Paris och Strasbourg.
Sedermera gifte han sig med Ingrid, min mor, dotter till professor Einar Du Rietz. Mina föräldrar delade ett stort språkintresse, vilket smittade av sig på mig, som fick tyska och franska gratis hemifrån. Musiken tog också en stor plats i vårt hem, och vi brukade spela fl¨ojt tillsammans. Pappa tränade mig också i schack, ett intresse som han följde hela livet och renderade mig stormästartiteln, då jag slog den rumänske stormästaren Ciocaltea 1980. Det namnet mindes han hela livet. År 1975 flyttade familjen till Malmö, där Filip bodde resten av sitt liv. Under denna tid försörjde han sig med olika tillfälliga arbeten i Malmö och Lund. I början på 2000-talet skildes mina föräldrar. Min far gifte om sig med Irena Mierzejewska och fick med henne dottern Eva, min halvsyster, som numera är läkare. Hans andra äktenskap slutade också i skilsmässa.
Min far var en vänlig och älskvärd person, som hade lätt att umgås med folk, och jag har många goda minnen av vår samvaro både från barndomen och uppväxten. Men han hade svårt att finna rotfäste i Sverige och kom inte riktigt in i det svenska samhället. Han förlorade aldrig kontakten med sitt hemland och med sina polska släktingar. Det var inte lätt för honom att finna sig till rätta i det nya landet med ett annat språk och en annan kultur. Jag vill gärna tänka mig att han nu har kommit till ro.