Eva föddes i Linköping, och efter studenten i där utbildade hon sig till apotekare på Farmis i Stockholm och efter dess flytt till Uppsala följde bland annat en toxikologutbildning.
Därefter följde många år vid Livsmedelsverket, där Eva särskilt arbetade med förpackningsmaterial och radioaktivitet, det sistnämnda en tung uppgift efter Tjernobylolyckan. Under en anställning vid Miljödepartementet fick hon tillfälle att tjänstgöra vid Europeiska Kommissionen i Bryssel, där hon deltog i utarbetandet av EU:s kemikalielagstiftning. Kort efter återkomsten till miljödepartementet gick flyttlasset till Helsingfors, där Eva tjänstgjorde några år vid den nyinrättade europeiska kemikaliemyndigheten.
Väl åter i Sverige blev Kemikalieinspektionen den sista arbetsplatsen, där uppgiften bland annat var att sprida kunskap om EU:s kemikalielagstiftning till ministerier och myndigheter i länder som ansökt om medlemskap i EU, och i flera länder i Asien, Afrika och Sydamerika inom ramen för SIDAS:s biståndsarbete. Detta arbete innebar många och långa resor runt om i världen, vilket fascinerade Eva.
Efter pensioneringen fortsatte Eva att resa, bland annat gjorde hon tillsammans med en väninna rundresor i såväl Indien som Australien. En viktig del i resorna var att träffa, se och förstå de personer hon lärde känna. Hon hade en förmåga att registrera och beskriva den rika variation av kulturella och sociala miljöer hon besökte.
Vi, hennes vänner i Uppsala kommer att sakna Eva, hennes fantastiska minne, hennes snabba repliker i vilken diskussion som helst, generösa middagar, midsommarfirandet på sommarstället och hennes förkärlek att klä sig elegant i klarblått och lila. Kort sagt, vi saknar en mycket trogen vän.