”Nu har Eva fått flytta till änglarna.” Trots att det var väntat hade jag svårt att ta in det sms som plingade till i mobilen. Sorgen över Eva Forslunds alltför tidiga död slog förstås hårdast mot de närmaste. Men även vi som varit hennes medarbetare i Lötenkyrkan fick sorgen hängande över oss som ett moln.
Eva var så levande, så nyfiken på livet, så full av idéer för framtiden. Med barnslig frimodighet och stor energi arbetade hon för det hon trodde på.
Eva hade blick för människor i gränslandet mellan tro och tvivel. Det märktes särskilt i de temakvällar hon anordnade under några år då Lötenkyrkan blev omtalad i hela Uppland. Med profetisk känslighet sökte hon kända och mindre kända talare med tydlig eller mindre tydlig kristen tro, men alltid med ett budskap. Hon tog med sig talaren till ljusbäraren för att be för kvällen. Många gånger blev kyrkan fullsatt och extra parkering behövde ordnas. UNT gjorde intervjuer med talare som Tomas Sjödin och Tommy Hellsten.
Eva var en driven projektledare med förmåga att engagera andra, en viktig egenskap i Lötenkyrkan som bygger på frivilliga insatser.
Eva var en kämpe. När inte alla i kyrkan såg värdet i det hon utförde fick hon stanna upp och hämta kraft från Gud att gå vidare. På hennes begravning sjöng vi psalm 217, Gud för dig är allting klart, och läste hennes egen berättelse om hur psalmen varit en följeslagare under tider av svårigheter och sjukdom.
Eva älskade sitt arbete. När hon av ekonomiska skäl tvingades sluta i Lötenkyrkan fick hon tjänst i Älvkarleby-Skutskärs församling. Det var svårt både för henne och omgivningen när det sista halvårets försämrade hälsa slutligen gjorde det omöjligt att fortsätta jobba. När hon behövde komma till sjukhus förstod väl ingen att livets slut var så nära.
Eva rycktes ifrån oss alldeles för tidigt. Jag stavar på hennes motto: ”I stället för att få tiden att stanna gäller det att smycka dess flykt.”