Erna Knutsson (1926-2023)

Erna var en välkänd profil i Uppsala, inte minst som Maja Gräddnos i Gösta Knutssons berättelser om Pelle Svanslös. Själv föredrog hon taxar före katter och räknade sig som västkustflicka. Hon växte upp med sin kära mamma och bror Hans Uno i Stockholm. Mellannamnet Nastenka fick hon av pappa Uno efter en karaktär i Dostojevskis Vita nätter, vilket inspirerade till ryskalektioner. En av Ernas favorithistorier från ungdomen var när Nils Ferlin, nära vän till familjen, lärde henne att steppa. 
Erna gifte sig med Gösta i Seglora kyrka. De reste i Europa och världen, kom tillbaka med inspiration till böcker, radio och tv. Erna älskade salta bad, och dem fick hon i Hornbaek, i Rosenhuset, nära stranden och goda vänner. Där fick även jag fina somrar, då Erna och Ulf Grimås — min, Sofias, Jonas och Åsas far — blev ett par, då Gösta och min mor Gullevi gick bort 1973. 
När Ulf somnade in 2014, fick Erna och jag en ny sorts vänskap. Vi tillbringade härliga dagar på torpet vid Krusenberg och gav oss ut på äventyr. I Provence njöt vi av Matisse, Picasso, åt långa måltider i solen och vadade i medelhavet. Vi skumpade på vagn efter fyrhjuling på Arholma, åt glass i Östhammar och köpte en fjärilstavla på Gräsö. I somras bjöds vi på fint besök till Furuvik, dit Pelle och Maja flyttat in till Ernas glädje och belåtenhet. 
Ernas liv var fyllt av litteratur, konst, samtal, rosor, lavendel och orkidéer. Hon stod för festligheter, kreativitet och en imponerande koll på världsläget. 
Jag firade Ernas födelsedag när hon fyllde 50 år och i januari firade vi 97 år på samma sätt, med bästa vänner i Ernas vackra hem. Färre runt bordet men stämningen på topp. 
Även när vardagen var mindre ljus, kunde vi fnissa och ta tillbaka initiativet. Det fnisset bevarar jag med glädje, om än kantad med saknad.