Erling föddes 1930 i Gnarp, Hälsingland. Efter avslutad folkskola började han vid tolv års ålder arbeta som springpojke. Men han hade andra drömmar. Utrustad med en envishet som skulle tjäna honom väl, studerade han på NKI-skolan och blev folkskollärare på 50-talet i Sundsvall. Bildningsresan tog honom till Uppsala och till slut blev Erling doktor i geografi vid Uppsalas universitet. Hans avhandling belönades med Linnépriset. Det var en imponerande resa som vi tror överraskade till och med honom.
Tillsammans med hustrun Elsa fick han två barn, Anna och David. När Elsa tragiskt gick bort i cancer år 1977 blev Erling ensamstående pappa till barnen som var i tidig skolålder. Några år senare träffade Erling sin sambo för resten av livet, Margaretha. Vi kom in i Erlings liv då, som döttrar och svärsöner till henne.
Livet i Lund tillsammans med Margaretha var präglat av ett aktivt socialt liv och resor. Bästa resmålet var ändå alltid veckorna han tillbringade i sin sommarstuga vid kusten i Sörfjärden. Sörfjärden var hans koppling till Gnarp. Han var stolt över det lilla samhället som har producerat flera kända och inflytelserika människor som han gärna berättade om.
Kanske formad av hans tidiga år, och åren som änkling och ensamstående pappa, blev Erling duktig på hushållsarbete. Ofta var det han som lagade mat hemma, och det fanns alltid otaliga burkar med hemmagjord sylt och inlagd sill i kylen. Allt ska tas till vara!
Erling var förälskad i Margaretha och det ledde honom till hans sista jobb i livet: att vara hennes trogne och oförtröttlige vårdare. Deras sista år tillsammans präglades av åldrandets hälsoproblem för båda, men särskilt för Margaretha. Hans kärlek till henne i kombination med hans naturliga envishet gjorde att han kunde axla en stor del av den omsorg som Margaretha behövde i hemmet, något som vi är honom evigt tacksamma för.
De sista två åren innebar även för Erling mindre rörlighet och sämre minne. Ändå firade han sin 90-årsdag, överlevde covid och hann välkomna sitt första barnbarnsbarn.