Eric De Geer (1927 - 2024)

Docent Eric De Geer, Uppsala, har lämnat det jordiska 96 år gammal. Han sörjes närmast av barnen Didrik, Beatrice och Charlotte med familjer samt av livskamraten Viveca Halldin Norberg. Trots en rad krämpor och allt svagare syn förblev Eric nyfiken och aktiv livet ut.

Eric De Geer.

Eric De Geer.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Minnesord2024-03-24 06:30

Vi lärde känna Eric omkring 1970 då han dök upp på Amerikaprojektet vid Historiska institutionen i Uppsala. Eric var uppvuxen i Vasastan i Stockholm och tillbringade somrarna på västkusten. Han utbildade sig till folkskollärare, studerade sedan vid Stockholms högskola och blev lektor i samhällskunskap på Södra Latinläroverket. Som licentiat i geografi gick han i fädernas fotspår. Farfadern Gerard var geolog, fadern Sten var geograf. Eric publicerade 1959 en ofta citerad artikel om urbana influensfält som förklarade regionala skillnader vad gällde emigrationens omfattning. I Uppsala disputerade han 1977 på en avhandling i historia om flyttningar mellan rikshalvorna Finland och Sverige.

Eric levde i kartornas värld, och hans minneskunskap om geografiska platser var långt utöver det vanliga, vilket förstärktes när han med tiden blev en globetrotter. Kunskaperna baserades i hög grad på egna oförtrutna iakttagelser i terrängen. Inte undra på att han efter ideligt åkande fram och tillbaka nära Niagarafallen i USA blev tagen av gränspolisen och misstänkt för knarksmuggling.

Med femhundra finska substantiv som språklig grundutrustning forskade Eric i ett otal lokala arkiv i Finland. Resultatet blev åtskilliga migrationshistoriska artiklar. Med sin finländske historikerkollega Holger Wester kartlade han Vasa läns utrikes flyttningar och med professorn i finska språket Erling Wande vandrade han på nordliga breddgrader för att studera insjöars topografi och finskspråkiga namnformer.

I Uppsala var Eric knuten till Centrum för multietnisk forskning. Han gjorde en kartläggning av Göteborgs invandrargeografi, skrev om finnarna i Bergslagen och finska krigsbarn i Sverige och han studerade den utsatta ingermanländska folkgruppen. Hans studier av dessa finskspråkiga lutheraners öden under sovjetisk färla och deras tillvaro som ”flyktingar” i Finland och Sverige rönte stor uppskattning.

Den okonventionelle Eric var en glad gamäng. Ända upp i 90-åren nötte han och Viveca golven på dansbanorna runt om i Uppland.

Eric var en varm och generös person. Hans vänskap var en gåva vi värdesätter

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!