För oss var han Mielke, som tillsammans med Katti månade om sin stora vänkrets och alltid mötte oss med öppen famn. Genom sitt företag tvingades Mielke tillbringa mycket tid utomlands. Väl hemma prioriterade han familjen men lyckades ändå få mycket tid och kraft över för sina vänner. Det skulle vara fart och fläkt. Sysslolöshet var inget som tilltalade Mielke.
Tillsammans har vi åkt skidor och skridskor, vi har promenerat, rest, spelat tennis och golf, vi har provat vin, seglat, fiskat och jagat. Inget mänskligt var Mielke främmande. Orädd, nyfiken och äventyrslysten var han, och ibland var vi vänner inte djärva nog att ta ut alla svängar tillsammans med honom. Typiskt är att han också skaffade flygcertifikat. Allt skedde i glad och positiv anda med en såväl materiell som andlig generositet.
Så kan det vara när livet leker och när krafter och hälsa inte sviker. När någon i vänkretsen förlorade man eller hustru eller på annat sätt drabbades, visade Mielke ytterligare en av sina goda egenskaper. Han fanns till hands, han förhörde sig och visade sitt deltagande och han ville stötta. Det kunde ske genom möten, telefonsamtal eller på annat sätt. Detta, en sorts vardagsvänskap, blev betydelsefull för många av oss och fick en djupare dimension när existentiella problem skulle tacklas.
Nu finns inte längre Mielke för och med oss. Han hade det stora privilegiet att genomleva sin sjukdomstid utan bitterhet men med ett lugn och en stor tacksamhet över det liv som blev hans och som han fick avsluta hemma med sin familj. Detta är en kärleksförklaring till en mycket trofast vän.