Elisabeth Olding-Stenqvist var prästdotter, infektionsläkare och virolog, och blev så småningom också chefsläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon utvecklade alla dessa sina roller till deras fulla potential. Inom virologin forskade hon initialt vid dåvarande Statens bakteriologiska laboratorium. Hennes forskning blev internationellt känd och hon hade flera doktorander vid Akademiska sjukhuset.
Hon var under flera år vetenskaplig sekreterare i Svenska Infektionsläkarföreningen. Som skicklig kliniker blev hon mentor för flera generationer infektionsläkare. Verksamheten som infektionsläkare innebar att hon var konsult på andra kliniker när det gällde behandling av svåra infektioner. Som chefsläkare hade hon att hantera många grannlaga ärenden, till exempel klagomål från patienter och misstag inom vården. I den rollen visade hon omsorg om såväl patienter som kollegor.
Helger och längre ledigheter tillbringade hon gärna med släkt och vänner på sitt kära Valleräng. På äldre dagar drabbadeas hon av svår sjukdom, men det hindrade henne inte från att i det längsta fortsätta med promenader och umgänge. Vi minns Elisabeth som en god kollega och vän.