Eivor föddes den 25 februari 1932 i Börje, Uppsala och växte upp med sin äldre bror Rune på föräldragården Klista. I unga år flyttade familjen Gustafsson till gården Hedvishall i Knivsta kommun. Eivor och Rune hjälpte föräldrarna Ester och Gustav med driften av gården.
Vid giftermålet med Bengt Ejdersten 1968 gick flyttlasset till familjegården Karlsborg, i Sigtuna kommun, där hon blev den centrala punkten i storfamiljen med svärfar, svägerska, farbröder, fastrar och mostrar samt kusiner.
Eivor valde att under hela sitt liv viga sitt liv åt att hjälpa andra; familjen, släkt och vänner. Hon fanns alltid där för de andra. Eivor fanns alltid till hands för att hjälpa sina föräldrar, sin bror med familj, sin make Bengt eller hans familj med svägerskan Astrid och dottern Marianne med familj. Hon samlade in pengar till välgörande ändamål, hon hjälpte flyktingar med mat. Hon donerade regelbundet till olika välgörande ändamål. Hennes passion för att hjälpa fanns från unga år.
Eivor hade en förmåga att alltid ha tid för andra, att alltid finna tid för ord och omsorg, att alltid finnas där. Med ett ödmjukt hjärta och ett glatt sinne blev hon en central punkt bland släkt och vänner. Hon älskade att tala i telefon med släkt och vänner. Det fanns så mycket att tala om, att dela och att glädjas åt.
Eivor älskade att skriva. Hon skrev och skickade regelbundet vackra kort och brev till vänner och släktingar. Under 15–20 år skrev hon även lokala nyheter i Uppsala Nya tidning.
Eivor älskade att handarbeta. En dag utan att virka var ingen bra dag. Tusentals virkade dukar, hundratals virkade täcken, väskor och kuddar. Ju svårare mönster desto bättre. Nya mönster, nya garner och nya utmaningar eftersträvades inom handarbetets värld. Hon handarbetade in i det sista. Hon var medlem i Husby kyrkliga syförening i 45 år och var med och samlade in hundratusentals kronor till Svenska kyrkans internationella arbete och andra välgörande
Eivor hade ett långt och rikt liv. Hon kämpade med diverse sjukdomar från unga år men levde med ett gott och öppet sinne för att tjäna andra. Vi minns henne och hennes livsglädje och förmåga att alltid finnas där för alla som behövde stöd och omsorg.