Christer hade många strängar på sin lyra. Jag väljer att här anknyta till en av dessa, den som han använde sig av i olika nöjessammanhang.
Christer och jag kom från olika håll i Östergötland. Han kom till Uppsala för studier 1960 och jag året efter. Vi blev förstås medlemmar av Östgöta nation, och det var där i nationslivet som vi lärde känna varandra. Nationens teaterföreståndare hette då Jean Bolinder, och han införde en för nationen ny form av nöjesverksamhet nämligen revyn. Han regisserade själv den första 1963, men den andra, som kom året efter, regisserades av Christer. Till dessa revyer hade Christer själv skrivit text till flera av numren, till vissa även musiken. Han framförde dessa nummer själv eller tillsammans med andra aktörer. Jag bidrog med ett par nummer till den första revyn, och i den andra var jag själv med på scenen och fick då tillfälle att i flera nummer framträda tillsammans med Christer, en situation som sedan skulle upprepas i olika former av underhållning på nationen under 60-talet och sedan då och då under decennier framåt. Vi kom under åren att även umgås i många andra sammanhang.
Såväl det skrivna som det talade ordet hade Christer helt i sin makt och dessutom en unik förmåga att inta en scen. Allt detta fick han användning för inom sina många verksamhetsområden, inte minst i studentnationen. Det som där började i 60-talets revyverksamhet fortsatte under decennier. Vid högtidliga sammankomster stod han ofta för högtidstalen.
När vi hunnit en bit in i medelåldern och närmade oss de femtio hände något. Vi var bägge två medlemmar i JuvenalOrden som 1986 arrangerade en offentlig föreställning som ägnades åt Ulf Peder Olrog och fick namnet ”Samling vid Pumpen”. Min uppgift var att framföra en del visor av Olrog och Christers var att ledsaga publiken in i den Olrogska världen. Vi trodde nog att det för oss var det första och enda steget in i denna värld, men 1995 kom föreställningen att på Christers initiativ återkomma, denna gång på Stadsbiblioteket under Kulturnatten. Christers initiativ blev alltså grunden till alla de år som vi sju i Cabaret Olrogs ensemble sedan hade framför oss med Christer i varje föreställning som spirituell ledsagare genom Olrogs värld. Den sista föreställningen gick av stapeln 2015.
För mig var Christer alltid ett stöd i såväl våra gemensamma uppträdanden under revyverksamheten på Östgöta som i många andra sammanhang, inte minst under alla år med Cabaret Olrog. Där lockade hans briljanta monologer publiken till skratt men var också till oerhörd stimulans för oss som därefter skulle framträda med sång. Christer var en betydelsefull person i det akademiska Uppsala. Sorgen efter en saknad vän är tung att bära.